Låt inte självstyret blåsa bort
Riksdagspolitiker kan beskrivas som visionärer och ideologer. Kommunpolitiker som pragmatiker och ansvarsetiker. Bilden bekräftas i energipolitiken. Ungefär som när det gäller migrationen finns en klyfta mellan statens målsättningar och den kommunala verkligheten möjligheter att uppfylla dem.
Staten driver på för en kärnkraftsavveckling vilket förutsätter att kommunerna ska öppna för vindkraft. Men om Socialdemokratiska, Centerpartistiska och Miljöpartistiska riksdagsledamöter vill stänga reaktorer röstar deras partikamrater i Hultsfred eller Arvika mot vindkraftsanläggningar.
Medan ”Stockholm” ser ersättningsenergi ser lokalt förtroendevalda intrång i skyddsvärda naturområden och stora förändringar av landskapet. Ekvationen går inte i hop.
Regeringen svarar med ett MP-initiativ att åter utreda, ja snabbutreda, kommunernas möjligheter att stoppa vindkraftetableringar som numera går under eufemismen vindkraftparker. De gröna som annars talar om nära beslutsfattande och decentralisering verkar här för centralism och statsmakt.Ordet snabbutredning inger också oro för att processen inte kommer att präglas av sedvanlig kvalitet.
Just när det gäller planering av mark och vatten är det kommunala självstyret som starkast. Det är kommuner som kan göra lokala intresseavvägningar. Kommunernas veton borde ses som en signal till regeringen om vikten av realism i energipolitiken. Här finns också en stad.-land dimension. Att de som berörs av förändringar, som bor nära potentiella parker, också får inflytande över etableringar ter sig betydelsefullt.
Det är också felaktigt att peka ut kommunerna som inkompetenta och motsträviga när det gäller energipolitiken. Kommunala energibolag investerar själva i kraftproduktion. Kommunerna är ingen ny utan en mycket etablerad aktör på marknaden.
Regeringen fattar om bekant beslut i kollektiv. Alla ska stå bakom ett beslut. Undrar hur enkelt detta är för civilminister Lena Micko (S) som när hon var ordförande i Sveriges kommuner och landsting för bara något år sedan tydligt försvarade självstyret och vetorätten?