Låt föräldrarna bestämma själva
Men elitgrupper i flera politiska partier har märkligt nog även överskattat den interna opinionen för kvoteringar. Centerledningen ville minska föräldramakten - medan ombuden till ledningen stora förvåning röstade nej. Folkpartiet ledning - hårt uppbackat av liberala debattörer som minska familjernas autonomi - åkte på ett motsvarande nederlag i våras. Fast det brydde sig inte partiledaren Jan Björklund om. Han valde något senare att ignorera ombudens åsikter vilket ter sig som en märklig syn på demokrati.
Förespråkarna för en tvångsuppdelad föräldraförsäkring byter nu argument. De gamla som inte sällan riktade sig mer direkt mot familjen som institution är övergivna. Nu handlar det om tillväxt och effektivitet. Inspektionen för socialförsäkringar talar om pappamånader som ett "effektivt instrument". I senaste numret av Ekonomisk Debatt argumenterar ledaren för en individualisering av försäkringen - nyspråk för kvotering - för att optimera den långsiktiga tillväxten. Man undrar spontant om de politiker som har så svårt för tillväxtbegreppet inom röda och gröna partier nu ska sluta att driva en fråga som påstås ge mer av den tillväxt som sägs vara så ohållbar för klimat och miljö?
Nu måste en politisk vision vara större än tillväxt och arbete. Det starkaste argumentet för dagens system är att politiken måste ha gränser. Familjen måste respekteras som en autonom sfär i denna typ av frågor. När Ekonomisk Debatt tar ställning för en individualisering tar tidningen också ställning för en begränsad försäkring. Månaderna ska bli färre. Möjligheterna att stanna hemma med sina barn ska bli mindre.
Här uppstår ännu en kollision mellan olika kvoteringsförespråkare. Tidigare Expressens redaktören och numera regeringsutredaren PM Nilsson för ett på några punkter mer barn- och familjeorienterat resonemang när han under veckan gav ett försiktigt stöd för ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Inte av tillväxtskäl, utan för att pappor borde få möjligheten att möta sina barn mer.
Men tvång och politiskt styrning ger inte alltid önskade resultat. Människor och familjer är inte datorer eller maskiner som går att programmera om. Det är förenklat och fördomsfullt att se moderna kvinnor som år 2012 väljer att stanna hemma med barn någon månad mer än andra som offer. Sådana synsätt ser barn och familj som per definition "en fälla". Dessutom ignorerar många regleringsliberaler att många fäder inte utnyttjat pappamånaderna alls. Det betyder att barn totalt sett får mindre tid med sina föräldrar än om pappadagarna inte existerat.
Tillväxt brukar inte kunna kommenderas fram och tvångskvoteringar är inget undantag. Ekonomisk Debatt vill också öka ersättningsgraden vilket ger avtryck i de för tillväxten så avgörande offentliga finanserna. Med tanke på att taket för föräldrapenning är skyhögt över taket för sjukskrivna ter det sig inte som en fördelningspolitiskt motiverad reform. De nya argumenten för kvoteringar ter sig inte så mycket bättre än de gamla.
