Annons

Länsstyrelse på villovägar

Länsstyrelsen i Kalmar län överträder praxis när den tar ställning för centraliseringar och mindre individuell frihet i en remiss till regeringen.
Ledare • Publicerad 15 april 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Länsstyrelsen i Kalmar län tar politisk ställning.Foto: Anders Johansson

Genom att tillsätta den så kallade Jämlikhetskommissionen ledd av Kalmarbördige ämbetsmannen Per Molander ville en av januariöverenskommelsen hårt trängd S-ledd regering stärka sin egen politiska agenda. Kommissionen presenterade i höstas en lång rad förslag som till och med mittendelen av Socialdemokratin framstod som tämligen obekväm med.

I dagarna har myndigheter och kommuner lämnat in sina yttranden över utredningen. Många, från S-ledda Borgholms kommun till Finanspolitiska rådet, har helt avstått. Det är lätt att förstå. Dels är materialet mycket omfattande. Dels är det av en mycket ovanlig karaktär i utredningssammanhang. Molander har följt uppdraget och presenterat förslag som är av ideologisk/politisk natur, sådana som vanligen kommer från partier eller tankesmedjor. För myndigheter som har att följa sitt uppdrag sakligt och opartiskt är det en materia som är svårhanterlig.

Annons

Men Länsstyrelsen i Kalmar gör en annan bedömning. I en 11-sidig inlaga stöttas den ideologiska problemformuleringen som präglar Jämlikhetskommissionen och en rad mycket kontroversiella förslag får myndighetens stöd.

”Frågetecknen hopar sig. Länsstyrelsen vill genomgående inskränka det lokala självstyret och stärka sin egen makt.”

Frågetecknen hopar sig. Länsstyrelsen vill genomgående inskränka det lokala självstyret och stärka sin egen makt och öka det offentliga åtagandet.

På en rad punkter uttalar sig Länsstyrelsen i ämnen som ligger utanför dess vanliga verksamhetsområde. I ett land med en av världens mest jämlika lönestruktur vill myndigheten att den ekonomiska politiken särskilt prioriterar den 40 procent av befolkningen som har lägst inkomst.

Utifrån vilka erfarenheter och grund förordar myndigheten att alla treåringar i Sverige ska omfattas av obligatorisk förskola framkommer inte. Vad händer med föräldramakten? Valfriheten? Hur påverkas det kommunala självstyret när kommunerna ska åläggas att driva förskola på nätterna? Myndigheten vill också se straff mot kommuner som tar del av vinster från allmännyttiga bostadsbolag. Också det en inskränkning av självstyret.

Och den tror i strid med etablerad forskning att hyresgäster missgynnas skattemässigt i förhållande till dem som äger sina bostäder. Staten ska vidare koppla greppet om kommunernas fysiska planering genom nya mål för att stötta ett ”jämlikt samhälle”.

Det finns många anledningar att minska utanförskap och fragmentisering av samhället. Ingen ska ärva sociala utsatthet. Där spelar förändringar av bostadsmarknad och framför allt en ekonomisk politik som stimulerar arbete stor roll. Ingen jämlikhetsreform är viktigare än hög sysselsättning. Och ingen institution är viktigare än skolan.

Länsstyrelserna anklagas ofta och orättvist förvänsterliberal” eller socialdemokratisk aktivism när det gäller tillsyn i frågor som strandskydd och alkohol. Där finns en ny vertikal konfliktlinje mellan kommuner och stat. Men när det gäller Jämlikhetskommissionen SOU 2020:46 har Länsstyrelsen faktiskt mer agerat som en politisk tankesmedja än som en förvaltningsmyndighet.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons