Länet behöver bättre matchning

Det gäller också i Kalmar län. Tidningen Byggnadsarbetaren har i senaste numret (5/2021) gjort ett nedslag i Kalmar och finner byggbolag med sprängfyllda orderböcker. Men de har alla ett gemensamt problem; Rekrytering eller som det numera heter kompetensförsörjning.

”Jag skulle kunna anställa tre -fyra golvläggare på stående fot”, säger Fredrik Bladås, vd på Kustbygg som också har brist på murare och plattsättare.

Alex Åkesson på Åkesson bygg har behov av att ”anställa tio snickare, men får inte tag på någon”.

Matchningsproblematiken på svensk arbetsmarknad är ett segdraget problem. Samtidigt som Arbetsförmedlingen i februari registrerade 358 arbetslösa byggnadsarbetare i länet skriker företagen efter snickare, betongarbetare och plattsättare. Flera stora byggen väntar ju också i länet. Psykiatribyggnaden i Västervik, fängelset utanför Kalmar, simhallen i Snurrom och det nya reningsverket i Kalmar står bland annat på tur.

Men bristen på arbetskraft sätts också i något nytt ljus i Byggnadsarbetarens reportage.

Företrädare för de lokala byggbolagen riktar hård indirekt kritik mot de praktiska gymnasieutbildningarna.

”Vi har svårt att hitta bra byggnadsarbetare. Det är bara en av tio som har driv”, säger Alex Åkesson.

En platschef på samma bolag anser att unga anställda är mer asociala i dag. På grund av mobiltelefonerna. De har svårt att komma in i gänget. Och en arbetsledare på ett bygge i Mörbylånga beskriver unga som ”loja”. Det händer att de kommer trötta till jobbet på måndagen efter dataspelande under helgen. Eller att de inte kommer alls. En del ”vet knappt vad en tumstock är”.

Är det ett renodlat arbetsgivarperspektiv som kommer till uttryck i en arbetstagartidning? Ett sedvanligt missnöje med det uppväxande släktet från en äldre generation? Eller ligger det rentav något i oron?

Det är i vart fall ett rop på hjälp från byggbranschen. Det är en signal om missnöje med utbildningar och det är en kritik av tidsandan, av den så kallade ”slackergenerationen”, som få vanligen väljer att uttrycka.

Att skolan måste förbereda mer för yrkeslivet, verkar vara en sammanfattande slutsats i Byggnadsarbetarens reportage. Där kan en ingång vara att gymnasieskolans teoretiska utbildningar ofta befinner sig i sökarljuset, inte minst i medierna, medan de praktiska utbildningarna får mindre uppmärksamhet.

Det är inte bara privata arbetsgivare som i dagarna kritiserar yrkesutbildningar. Sveriges Television Östergötland uppmärksammar att många som söker jobb i äldreomsorgen inte är anställningsbara trots slutförda gymnasiestudier. De saknar helt enkelt de nödvändiga språkkunskaperna som jobbet kräver eller, sägs det rakt av, intresse för att arbeta med äldre. Matchningsproblematiken grundläggs således redan i skolan.

Hur man kan gå igenom en vårdutbildning utan att kunna skriva eller läsa är i sig minst sagt förvånande. Så får vi brist på+ arbetskraft. Så förs unga in i utanförskap.

I länet är det regionen som arbetar med kompetensförsörjningsfrågor, medan kommunerna ansvarar för gymnasieutbildningarna.

Tilliten, den bristande, mellan bransch och skola – och synpunkterna på utbildningarna – är därför ingen formell fråga för regionen och behandlas således inte i den regionala handlingsplanen för kompetensförsörjning.

Ännu en ”mismatch” alltså. En uppmaning till både kommuner och region är således efter bolagens kritik. Låt den inte falla mellan stolarna. För elevernas skull. Och för länets framtid.