Land ska med Lagråd byggas

Tonläget bör i sak skruvas ned något. Det talas om att Sverige i teorin kan få en lagstiftning som strider mot vår grundlag eller mot Europakonventionen. Det är en grov överdrift eftersom både svenska myndigheter och domstolar kan pröva om en förordning eller lag strider mot högre norm- som just grundlag eller europarätt.

Lagrådet står för förhandsgranskningen. Domstolar för efterhandsgranskningen.

Lagrådet har heller inte uttryckligen tagit avstånd från lagförslag genom att hänvisa till att de strider mot någon av grundlagarna. Terrorlagstiftningen har också vilket är viktigt att understryka ett brett stöd hos ”folkets främsta företrädare” i riksdagen som är demokratins centrum. Oppositionen använde inte Lagrådets råd för att rösta nej till propositionen.

Och att regeringen driver igenom avskaffandet av danstillståndet ter sig visserligen som lite löjlig symbolpolitik med mycket väsen, men att Lagrådets invändningar där inte beaktades utgör inte någon kris för rättsstaten. Man kan också lägga till att något motsvarighet till Lagrådet inte finns i våra nordiska grannländer Norge, Danmark eller Finland.

Att rådet så ofta ”körs över” som det heter bör ändå föranleda mer än ögonbrynshöjningar hos rättsstatens främsta vänner. Att Lagrådets egna ledamöter kritiserar regeringen för dess arbete är också ovanligt och vittnar inte bra om en ny medieverklighet utan också om en problematik. Häromdagen yttrade justitierådet Leif Gäverth ”att det ger en signal om att ’Lagrådet lyssnar vi till när vi själva tycker det’. Det är en större fråga som inte bara handlar om det här.”

Varje gång Lagrådet nonchaleras kommer också Moderaterna som regeringsbärande parti påminnas om den gamla kritiken av S-regeringars återkommande ignorans av grundlagsvakthundarnas skäll.

Där finns en skillnad. Socialdemokraternas har alltid betonat riksdagens makt som enväldig uttolkare av grundlagen. Inom den borgerliga rättstraditionen ser man domstolar och Lagråd inte som underordnade riksdagen utan som institutioner med egen auktoritet. Maktdelning är ett borgerligt värdeord och därför slår nonchalansen mot Lagrådet tillbaka på M-företrädare som med sin retorik tidigare prisat juristerna. I opposition talar också alltifrån centerpartister till moderater om att Sverige skulle behöva en författningsdomstol som kan lägga in veto mot lagförslag, något som är helt främmande för vår politiska historiska modell.

Ja , några sådana krav läs inte komma från oppositionen i varje fall. Men även om Sverige inte är på väg att bli Ungern så kan kvaliteten på lagstiftningen försämras. En utveckling mot att nya lagar prövas av myndigheter och domstolar på grund av att förhandskontrollen brister är heller inte att välkomna. Lagprövningen är en juridisk säkerhetsventil. Inte ett verktyg för vardagen.

Lagrådet är som det låter ett råd och dess yttranden är just yttranden. Men det är faktiskt mer än en remissinstans bland andra och ska behandlas därefter.