Lagboken får inte ersättas av partiboken

Det är en dom som det återkommande kommer att hänvisas till, inte minst med tanke på att domstolsväsendet just nu utreder hur den klimatstämning mot svenska staten som är inlämnad ska hanteras av Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt..

Nu talar inget för att detta avgörande kommer att stå sig i Svea hovrätt. Framåt våren lär den rättas till. Hovrättens juristmajoritet lär knappast som tingsrätten anse att ett ”akut nödläge och effekterna av klimatförändringarna” kan befria aktivisten från straff efter att han blockerat trafiken på Kungsgatan i Stockholm.

Dessutom verkar tingsrätten ha tillämpat paragrafen om påföljdseftergift fel. Den kan inte fria dömd gärningsman från straff annat om det rör sig om hans person. Exempelvis att han är sjuk eller mycket ung.

Det är också minst sagt märkligt att tingsrätten överprövar det demokratiska styret av Sverige genom att i domskälen påstå att ”varken den föregående eller nuvarande regeringen har vidtagit tillräckliga åtgärder”. Regeringen svarar som bekant inför riksdagen och folket. Inte inför domstolar.

Det olyckliga är att avgörandet och nämndemännens agerande underblåser en ofta osaklig kritik mot nämndemannasystemet och sänker förtroendet för domstolsväsendet.

I detta fall ville juristdomaren och en nämndeman utdöma böter. Två nämndemän, enligt uppgifter i Aftonbladet med bakgrund i Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, ansåg att mannen inte skulle straffas. Reglerna är att vid lika röstetal gäller den mildaste påföljden.

Ofta brukar rättens ordförande i inledande samtal med nämndemän påtala att den politiska processen är avslutad när riksdagen stiftat lag. I domstolen sitter man inte som moderat, sverigedemokrat eller miljöpartist utan med samma mandat som en lagfaren domare.

Vanligen är det Sverigedemokrater som anklagas för att döma i migrationsmål efter partibok istället för lagbok. Men nu är det alltså fråga om lekmannadomare med rödgrön bakgrund som ser tingsrätten som ett forum för aktivistisk politik.

Många kritiserar nämndemännens närvaro utan att själva peka på ett alternativt system. Nämndemannasystemet motiveras ofta med insyn och att lekmannadomarna har särskilda kunskaper. Men det är också ett inslag av maktdelning i domstolen.

Nämndemännen är valda av det lokala demokratiska organet - kommunfullmäktige. Inte av regeringen som juristdomaren. De lyder inte under en av regeringen underställd myndighet som åklagaren. De finansieras inte av den, som advokaten. Arvodet är minimalt.

Men ska systemet fungera måste också lekmannadomaren inte bara med läpparnas bekännelse läsa domareden ord ”om att döma efter Sveriges lag och laga stadgar”.