Annons

L är inte det nya landsbygdspartiet

Liberalerna är äntligen fria att vara i konstruktiv opposition, men de nya landsbygdspolitiska förslagen imponerar inte.
Ledare • Publicerad 2 augusti 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Nyamko Sabuni (L) har skapat bra förutsättningar för att nå ut med Liberalernas budskap, men den nya politiken för landsbygden haltar.
Nyamko Sabuni (L) har skapat bra förutsättningar för att nå ut med Liberalernas budskap, men den nya politiken för landsbygden haltar.Foto: Stina Stjernkvist/TT

2,2 procent av väljarna skulle enligt senaste SVT/Novus väljarbarometer rösta på Liberalerna om det vore val idag. Svaret på varför det är så, som nästan är identiskt oberoende av vilket parti som för stunden ligger illa till i opinionen, är enligt dem själva att de har bra politik men har bara inte nått ut med den tillräckligt. Förra måndagen så gjordes därför försök att nå ut med landsbygdspolitik.

”Centerpartiet har traditionellt samlat många landsbygdsväljare, så också i senaste valet, men det finns tendenser till tappat förtroende från den gruppen av kärnväljare om man nu inte lyckas driva hem äganderätten i skogen och uppluckrat strandskydd”

Lite beroende på hur man räknar bor ungefär en fjärdedel av Sveriges befolkning på landsbygden. Centerpartiet har traditionellt samlat många landsbygdsväljare, så också i senaste valet, men det finns tendenser till tappat förtroende från den gruppen av kärnväljare om man nu inte lyckas driva hem äganderätten i skogen och uppluckrat strandskydd. Här finns en öppning som både Kristdemokraterna och Moderaterna försökt kapitalisera på.

Annons

Förra veckan hintade Liberalerna om att det kommer ett bygdepolitiskt program i höst med 64 punkter som ska gynna de som bor och verkar på landsbygden. Redan nu lanserades tre av punkterna som en testraket. De var: ”Fördjupat nordiskt samarbete i gränsområden”, ”Insatser för en närmare och mer personlig poliskår” och ”Inrätta moderna ortsombud som länk mellan myndigheter och medborgare”.

Ett utökat nordiskt samarbete är säkert bra för den lilla del av svensk landsbygd som skulle behöva samarbete kring färdtjänst, skola, vård och omsorg med Norge, Finland och Danmark. Dock är det en fråga som är lite oklar att driva nationell politik kring. Dels för att det rör relativt få och dels för att det inte är enbart upp till Sverige, givet frågans natur. De annars så språkkravs-intensiva Liberalerna förklarar heller inte vad som ska gälla språkmässigt. Ska de värmländska barnen undervisas på norska? Ska de skånska damerna få recept utskrivna på danska?

Det andra förslaget, om en ”närmare och mer personlig poliskår” låter sig inte förstås intuitivt. När det i den förklarande texten står klart att det handlar om fler lokala poliser är det givetvis välkommet, men det stora fokuset på att poliserna som utbildas helst ska tillbaka till sin hemort för tjänstgöring byggs upp mest av känsloargument. Här hade man med fördel kunnat nämna något om problemen med de ouppklarade brotten mot lantbrukare, som är ett alltmer plågsamt bekymmer inom de gröna näringarna.

Sist men inte minst vill Liberalerna alltså införa ortsombud. Vad skillnaden är gentemot befintliga servicekontor ges det inte många ledtrådar om.

Förhoppningsvis var inte dessa tre testraketer de bästa förslagen från det kommande 64-punktsprogrammet, för isåfall är det nog inte många landsbygdsväljare som låter sig svepas med.

Ester Hertegård

Ester HertegårdSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons