Kyrktornsprincipen åter till heders

Dagens Industri har noterat vad bland annat Barometern-OT tidigare uppmärksammat. På flera håll i landet öppnar lokala sparbanker nya kontor och utvidgar därmed sina verksamhetsområden. På flera håll, som i Oskarshamn och Åseda, skapas också konkurrens mellan de fristående sparbankerna och Swedbank som redan har kontor på plats. Därmed uppstår en speciell situation eftersom de två fristående sparbankerna har stora aktieinnehav i Swedbank samtidigt som de också är bundna till de olika systemlösningar som Swedbank erbjuder.

Mindre orter har under de senaste åren annars drabbats av en bankkontorsdöd. Den så kallade kyrktornsprincipen förklarades vara död och begraven när Handelsbanken som så länge stod emot centralisering och prioriterade ett stort kontorsnät gjorde en helomvändning och började att lägga ner kontor.

Kyrktornsprincipen innebär för en bank att man ska göra affärer ungefär med den kundkrets som man ser från det lokala kyrktornet. Den betonar kundkännedom, tillit och lokala gemenskapsideal. Den har präglat bankmarknaden i de mindre kommunerna i Kalmar län där fristående sparbanker har ett starkt fäste. Bankerna har stått nära det småskaliga näringslivet som utmärker både Öland, kustlandet och inlandet.

Tolkas kyrktornsprincipen för hårt har den en klart negativ sida, den åsidosätter konkurrens och den legitimerar monopolsituationer eftersom externa aktörer som banker eller storföretag stängs ute från den lokala ekonomin. Sådana små och slutna ekonomier har svaga förutsättningar att växa om utlåningsräntorna är högre och kreditgivningen mer begränsad.

Men i motsatsen - bankpalatsprincipen - med kreditgivare långt borta från lokalsamhället ryms inte bara ett ointresse för mindre samhällen utan där lurar också oligopolsituationen.

Att kyrktornsprincipen åter plockas upp från papperskorgen och om än i mindre omfattning får ny spridning stärker istället den konkurrens om bankkunderna som länge har efterlysts.

Det rör sig också om banker som lyckas växa trots högre krav och svårare villkor på hela branschen. Ständigt nya kostnader för dokumentation liksom hårda regler för riskanalys och regelefterlevnad pressar framför allt de mindre bankerna. Ju mindre bank, desto större problem.

Ingen önskar att mindre banker ska ha totala undantag från regler som ska motverka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Men det är knappast hos bankerna med dryga tiotalet anställda som de stora finansiella riskerna ligger.

Förändringarna på den lokala finans- och bankmarknaden får intressant nog också politiska konsekvenser.

Sparbankerna är nämligen reglerade i en särskild lagstiftning. Där stadgas att hälften av de huvudmän som bland annat utser styrelse ska utses av kommunfullmäktige inom inom sparbankens verksamhetsområde.

Fullmäktige i Oskarshamn och Uppvidinge kommuner får således till uppgift att utse huvudmän till de två bankerna. Resterande huvudmän utses av huvudmännen själva.

Det är en ordning som påminner om hur sparbanksrörelsen uppstod i en kontext där kommunerna fungerade som ett slags föreningar. Den lilla socknens intresse sammanföll med bankens.

Att partipolitiker sitter som insättarnas företrädare i en bank framstår idag som något otidsenligt, liksom valprocessen.

Minskas regelbörda och avpolitisering ligger således både i de mindre bankernas och spararnas intresse. Liksom en tidsanpassad kyrktornsprincip.