Kväv inte kraften hos kvinnojourerna
Samtidigt som den mörka nyheten sprids om att tre kvinnor under kort tid berövats livet av närstående män kommer rapporter om att flera av landets kvinnojourer är på väg att stänga sina skyddande boenden. Nya regler och en tillståndsavgift blir en sten på bördan för de ideella krafter som ställer upp för de allra mest utsatta.
Det är lätt att förstå reaktionen som i grunden är en frustration över att våldet mot kvinnor inte tycks minska. Åtgärder saknas inte. Den nuvarande regeringen har lagt in en högväxel och inför vidare kontaktförbund för män som hotat sin partner och strängare regler för häktning. Det verkar inte räcka.
Vanmakten ska också ses i relation till kvinnojourernas historia. I grunden handlar det om en social verksamhet inom ramen för en svensk folkrörelsetradition. Där frigörs kraften i det civila samhället.
Jourerna ägnade sig åt att stötta våldsutsatta långt innan det fanns ett politiskt engagemang för gruppen. En kvinnojour kan hjälpa en behövande utan att behöva luta sig ett beslut enligt socialtjänstlagen. Anonymiteten medför att tröskeln till att söka hjälp är lägre. Där liknar verksamheten de sociala insatser som bedrivs av församlingar eller andra föreningar. Denna typ av icke-vinstdrivande aktörer har kommit i kläm i en tid då valet står mellan offentlig verksamhet eller marknadslösningar. De framstår som en anomali, en främmande fågel i välfärdsapparaten.
Men jourernas skyddade boenden kan naturligtvis inte vara någon slags juridisk gråzon om det rör personer som placerats där av socialnämnden.
Den lagstiftning, utarbetat av statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M), som irriterar flera ideella jourer rör bland annat omhändertagna barns rättigheter på skyddade boenden. En kvinnojour är idag också ofta en barnjour. Barnens egna rättigheter från hälsa till undervisning i sammanhanget regleras nu hårdare.
”Även våldet och exploateringen av kvinnor har inte sällan en koppling till gängkonflikter.”
Att kvinnojourernas verksamhet som bland annat inbegriper skyddade boenden nu verkar i en ny verklighet hör också till bilden. Det utbredda hedersvåldet ställer krav på ny kompetens. Även våldet och exploateringen av kvinnor har inte sällan en koppling till gängkonflikter. Denna vecka avslöjades hur gäng sexuellt utnyttjar kvinnor och sedan säljer dem som betalningsmedel. Helt klart finns verksamheten i en helt ny verklighet.
Missbruk och olika former av funktionsvariationer hos utsatta är en annan faktor som ställer nya krav på arbetet. Att det inte krävs tillstånd för att öppna ett skyddat boendet låter också som en öppen inbjudan till den nya välfärdsbrottsligheten som letat sig in i varje vrå där det finns pengar.
Den lag som träder i kraft är också en kompromiss mellan reglering och frihet. Den verksamhet på skyddade boenden som inte sker på uppdrag av kommun omfattas inte av lag eller tillstånd. Det rör sig vanligen om våldsutsatta som sökt sig till boendet på egen hand.
Och vilket bör nämnas när det uppmärksammas att avgifter för ett tillstånd ligger på 30 000 kronor så har regeringen också infört ett extra statsbidrag direkt till de skyddade boendena.
De ändrade förutsättningarna för kvinnojourer beror mer på verkligheten . än på regeringen. Ändå kan man stå bakom de ideella krafterna i orden ”det räcker nu” när det gäller regelbördan också för denna verksamhet. Nu måste den politiska kraften ägnas åt annat. Som åt hur våldsmännen kan identifieras, gripas och låsas in.
