Kunskapen främst hos Linnéuniversitetet

”Det är bland det sämsta vi sett”. Chefen vid kansliet för lärarutbildning vid Linnéuniversitetet, Susanne Liedberg, använder sig av mycket starka ord när hon vänder sig emot det snabbspår till läraryrket som regeringen är på väg att införa.

För att komma åt lärarbristen vill regeringen att behörigheten ska kunna läsas in på ett år, istället för som i dag på tre terminer för den som har ämneskunskaperna.

Dessutom sänks kravet på ämneskunskaperna. Från ett visst antal poäng till en examen i ämnet. ”En generös och flexibel syn på tidigare examen” är orden i förslaget.

Universiteten och högskolorna har från första stund tagit avstånd från de sänkta kraven. ”Jag kan inte nog understryka hur stora negativa effekter det får”, konstaterade Liedberg.

De sänkta kraven går på tvärs med flera år politiskt arbete för att höja kompetens och status på Sveriges lärarkår. Lärarlegitimationer, särskilda lönesatsningar och ett lärarlyft – möjligheter till vidareutbildning - har syftat till att återge professionen dess förlorade status.

Åtgärderna lanserades efter det svenska Pisaraset och kom också som ett svar på nya rön som underströk lärarens centrala pedagogiska roll i skolan. Kommunaliseringen, ett postmodernt kunskapsbegrepp och en naiv tilltro till ny teknik och elevens egen förmåga att söka efter kunskap hade bidragit till att devalvera läraryrket. Och med en devalverad lärarroll följde också devalverade kunskaper.

Det är ett experiment som skisseras. På snabbspåret till läraryrket ingår inte utbildning i betyg eller bedömning. Lärarkåren delas därmed upp i ett A och ett B-lag, där A-laget lär bekostas med fler och tuffare arbetsuppgifter.

Om läraryrket ska återvinna status och lön leder snabbspåret ned i diket. Med sänkta krav följer vanligen lägre status och en försvagad bild av lärarkåren. Det brukar resultera i ett lägre ansökningstryck.

Till detta kommer att regeringen dessutom ignorerar högskolevärldens invändningar. Universiteten har avvisat förslaget och både Stockholms universitet och Linnéuniversitet deklarerade att de inte vill delta i någon försöksverksamhet.

När en samlad akademi höjer rösten finns det skäl för regeringen att lyssna. Särskilt som ministären under senare tid återkommande i högtidstalen hyllat forskningens och akademins frihet och varnat för en politisk styrning som inskränker lärosätenas självständighet.

Med ett tryck och löfte om anslag krävs det mod hos lärosätena för att säga nej till regeringens försöksverksamhet begränsad. Hur påverkar ett nej nästa anslagsbegäran och nästa förhandling med Utbildningsdepartementet?

Linnéuniversitets tydliga nej är dock en tydlig signal om att kunskapen sätts i främsta rummet. Nyligen protesterade också Linnéuniversitetet mot att Polismyndigheten ville placera en grupp studenter utan tillräckliga förkunskaper på polisutbildningen. Det rör sig om anställda från till exempel Försäkringskassan, Migrationsverket, Skatteverket eller socialtjänsten som skulle genomgå en funktionsinriktad utbildning. Efter dialog mellan universitetet och Polismyndigheten ska den utbildningen nu kunna genomföras.

Inget talar för att regeringen gör som Polismyndigheten och tänker om i respekt för universitetens ståndpunkter. Därmed handlar denna fråga inte bara om synen på läraryrkets framtida status utan den reflekterar också att universitetens betraktas som myndigheter bland alla andra.