KU-anmäld för att ha gjort rätt
Häromdagen anmälde Socialdemokraterna infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) till Konstitutionsutskottet. Riksdagsledamoten Gunilla Svantorp har tydligen fått i partiets uppdrag att i alla tänkbara sammanhang ställa frågor till ministern om hans insatser under vinterns kaos på E22. I anmälan hävdas att Carlsson varit ”osynlig”. Han påstås inte ha agerat när tusentals personer satt fast på Europavägen.
Nej, i Sverige är ministerstyre förbjudet och i en kris gäller ansvarsprincipen. Länsstyrelsen har samordningsansvar. Trafikverket svarar för vägarna. Polisen för ordningen. Skulle en minister som Carlsson beordra polisen att klippa upp kablarna som separerar filerna skulle han omgående ha blivit anmäld till Konstitutionsutskottet för just ministerstyre. Sannolikt också fälld av ett utskott som ser som sin uppgift att agera juridiskt konstitutionellt. Även under denna mandatperiod har den goda granskningsandan som byggdes av av Björn von Sydow (S) och Andreas Norlén (M) hittills bestått. Pajkastningen är borta. Granskningen utgår från lagboken, inte partiboken.
Det borde ju en ledamot som Svantorp veta. Men i strid med inledande löften från Socialdemokraterna efter valet om att använda KU-instrumentet restriktivt, för att tala med Lena Hallengren, haglar anmälningarna över ministrarna.
Utskottet har tidigare avvisat anmälningar för att de haft karaktären av debattinlägg. Det har inte stoppat ledamöter som Svantorp för att använda KU som ett slags forum för en allmän kritik mot regeringen. Eller för floden av anmälningar mot Romina Pourmokhtari.
”Men så ska inte riksdagens grundlagsreglerade granskningsuppgift fungera. Eller den är i varje fall inte tänkt att fungera så.”
Men så ska inte riksdagens grundlagsreglerade granskningsuppgift fungera. Eller den är i varje fall inte tänkt att fungera så.
Visst finns det erfarenheter att dra av E22 kaoset. En försiktig hypotes är att en liknande kris inte tidigare inträffat i Sverige. Det handlar inte om att förminska ansvar hos myndigheter utan om att söka förstå vad som hände. Att det skedde i samband med nyår tycks också ha bidragit till handlingsförlamningen. Något viktigt meddelande till allmänheten skickades aldrig ut. Trafikverket skyllde på polisen. Polisen klagade på Trafikverket. Länsstyrelsen agerade inte. Trafikverket gick ut med felaktiga uppgifter om bilisters agerande.
Något är fel i svensk krishantering. Rädslan att göra fel bromsar initiativ för att göra rätt.
Men något är också fel i riksdagsarbetet när ministrar som i stunden gör rätt ändå blir KU-anmälda.
