Konsten att undvika N-ordet
Det måste ses som en prestation att klara av att hålla ett tal med inriktning på utrikespolitik och konsekvenserna av Rysslands invasion av Ukraina inför ett beslut i närtid om ett svenskt medlemskap i Nato utan att ens nämna ordet Nato.
Men det lyckades utrikesminister Ann Linde med i sitt första maj-tal på Larmtorget i Kalmar.
Analysen var det i sak inget fel på. I hårda ordalag fördömdes Moskvas dödande och torterande av Ukrainas befolkning. Rysslands agerande är ”ett hot mot varje land”. Den kanske enda meningen som påminde om en tidigare S-märkt utrikespolitik var orden om att ”diplomatin är vår främsta försvarslinje”.
Men längre till att komma till att ”inget utesluts” i den översyn som pågår om Sveriges säkerhetspolitik kom inte utrikesministern. Nato var ett ”no-word”.
”Men längre till att komma till att ”inget utesluts” i den översyn som pågår om Sveriges säkerhetspolitik kom inte utrikesministern.”
Det hade möjligen varit att utmana delar av åhörarna. Några Natoflaggor vajade inte i vårvinden. Riksdagsledamoten Björn Petersson höll själv upp ett plakat med orden Ökade samarbeten- ja, Medlemskap nej. Andra skyltar manade till ”hedrande” av S-kongressens nej till Nato och ytterligare ett plakat sade nej till ”kärnvapenpakten”. Försvarsalliansen har nu inga egna kärnvapen så vad som avsågs framstod som oklart.
Är det månne därför regeringen inte vill ge besked om hur en ansökan till Nato ska hanteras? Man är osäker på om S-riksdagsgruppen kommer att följa partiledningens beslut. Röstsplittringen skulle skada partiet allvarligt. Därför vill man hantera det historiska ärendet som en ren regeringsangelägenhet utan omröstning i riksdagen. Det vore att urholka riksdagens auktoritet som folkets främsta företrädare i ett beslut som rör ett så centralt ämne som försvars- och säkerhetspolitik. Ett partis intresse av att rädda ansiktet på enskilda ledamöter kan inte få gå före demokratins ställning. Taktiken från Lindes sida är att hoppas på att partiet ska följa ledningens beslut utan någon debatt. Tigandets strategi ska åstadkomma ännu en tvärvändning.
Mycket talar för att stora grupper S-väljare kommer att följa efter. Partiväljare är lojala med sina partier. Synen på riksdagens ställning kanske också kan förstås mot bakgrund av att Linde själv kommer från UD och inte själv är folkvald. Vilket också präglade talat. Välskrivet i sak, men utan ethos och pathos. Och med - trumvirvel - slängar mot de ”högerkonservativa” samt ett lågvattenmärke i form av orden om KD-ledaren Ebba Busch som ”gullar” med Jimmie Åkesson.
KD-ledarens samarrangemang med SD på ett äldreboende i Blekinge får inga applåder från denna ledarsida.
Men är det så kvinnliga politiker ska bemötas? Som att de ”gullar” med manliga företrädare? Hur står det till med den feminism egentligen som utrikesministern i talet annars berömde sig av?
Trist nog fick det söndagens allra längsta applåd på Larmtorget - av samma parti som så stolt deklarerar att Sverige fått sin första kvinnliga statsminister.
Första maj-tåget i Kalmar lockade 246 demonstranter. Det ligger i sakens natur att Socialdemokraterna och LO söker ämnen som enar snarare än splittrar. I fredags - två dagar före första maj- meddelade också den S-ledda majoriteten i Kalmar att en låglönesatsning på Kommunals avtalsområde ska presenteras. Och statsminister Magdalena Andersson meddelade att den temporära höjningen av a-kassan bör bli permanent. Så klarar partiet av att både viljan att framstå som statsbärande och samtidigt samhällskritiskt framåtsträvande.
Men något föregångsexempel i partidemokrati är hanterandet av Nato-frågan knappast.
