Konsten att ge i det tysta

- Klä på dig långkalsonger och mössa.

Det rådet fick jag av kårledaren Sven-Inge Karlsson på Frälsningsarmén inför min lilla insats i går att vara grytvakt på Kalmars gågator. Många människor i företag, föreningar och på olika befattningar i samhället har fått ett brev av honom, där han ber oss att ge en timme av vår tid för att hjälpa till att samla in pengar. Förra året anmälde sig ett fåtal, jag var inte bland dem. Men i år har det blivit ytterligare minst tio personer.

- Det ökande intresset gläder mig mycket, säger Sven-Inge Karlsson.

Pengarna i grytan och bössan används i första hand till att hjälpa människor lokalt, i andra hand inom resten av Sverige. Ingenting går till administration, fick jag lära mig. Och uppgiften skulle inte vara svår, lovade Sven-Inge Karlsson.

- Ta med dig ett gott humör och önska givarna god jul eller Guds välsignelse.

Den förste givaren var Kalmar FF:s Niklas Kaldner som tömde jackfickan på mynt och passade på att lova minst en femte plats i allsvenskan. Det tror jag på.

Sedan passerade en strid ström av fotgängare. Då och då stannade någon till och allt fler mynt och tjugokronorssedlar landade i bössan eller i den ”kokande” grytan med rött lock som hängde bredvid mig.

- Bra att ni står här, sa en kvinna när hon stoppade i pengar. Det är många som har det svårt.

- Det här blir en femhundralapp när ni öppnar bössan, sa en trevlig man i tomteluva, och stoppade ner en tjuga. Det är trolleri, ser du. Ja, jag får väl tro på det också.

Tiden rann iväg. Ett par hundra kronor fick jag nog ihop, och det var väldigt trevligt att möta en massa positiva och givmilda människor. Men innan jag gick ut fick jag en tankeställare av en av tidningens reportrar om faran med att hjälpa till bara för att synas själv.

- Den barmhärtighet som måste bevisas är ingenting värd, sa han.

Så rätt. Att ge i det tysta, oavsett om det når någon uppmärksamhet eller inte, det är bra mycket svårare än att göra det när det märks. Ändå ger många människor väldigt mycket, till exempel av sin tid eller sin förmåga att hjälpa andra, och de gör det helt oavlönat och ofta obemärkt. De är vardagens stora givare och hjältar.

Tack till alla som la en slant i den bössa som jag fick vakta under en timmes tid i julruschen, och till alla andra som skänker till välgörande ändamål.

God jul!