Kommuner kan inte göra sig vargfria
Regeringen vill halvera den svenska vargstammen. Det beskedet gav landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i Ekots lördagsintervju i helgen. Ministern kommer nu att kalla till sig landshövdingarna i de län där vargen finns men där ingen licensjakt genomfördes i år. Kalmar län är ett av dem, men även angränsande Kronobergs, Jönköpings och Östergötlands län.
Utspelet tycks ha gett ringar på vattnet ute i kommunerna. I Linköping utropade man sig till och med till ”vargfri kommun” under tisdagen. Med hänvisning till ”vargpopulationens kraftiga expansion” vill det lokala S och M-styret aktivt verka för att stoppa etableringen av nya vargrevir. Kommunen vill skicka en signal om vikten av en fungerande rovdjurspolitik till människor på landsbygden, trots att frågan inte är en kommunal angelägenhet.
Det är korrekt att vargstammen växer snabbt. Under inventeringen vintern 2021/2022 beräknades vargstammen i Sverige uppgå till 460 vargar — den högsta siffran sedan inventeringarna började. Det förtar dock inte att regeringens rovdjurspolitik är en fråga för Naturvårdsverket och länsstyrelserna att hantera. Artskydd regleras också i EU-rätten. Att som enskild kommun använda vargfrågan i till synes opinionsbildande syfte är att göra den viktiga frågan en otjänst. Och i strid med kommunallagen.
Kommunala utspel i vargfrågan är heller inget nytt. Förra hösten fattade Åre kommun också ett liknande beslut om att bli vargfri. Det har även förekommit i andra kommuner men har, med rätta, inte blivit verklighet. Vargen är ingen symbolfråga som lämpar sig för tandlösa utspel.
Tillsammans med lo är varg det rovdjur som angriper flest tamdjur varje år. Får och getter är de vanligaste offren, men vargen angriper även hundar i nästan lika stor utsträckning. Den som bor i närheten av de vargrevir som finns i Östergötland, eller för den delen i Kalmar län, hjälps inte av vad en enskild kommun säger. Vargen känner som bekant inga kommungränser.
Kommunal symbolpolitik känns däremot igen från andra frågor. Så sent som i april föreslog Miljöpartiet i Kalmar att kommunen skulle bli en ”kärnvapenfri zon”. Argumentet då var att Natomedlemskapet skulle innebära risk för att kärnvapenbestyckade fartyg och flyg skulle kunna trafikera Kalmar utan ett uttryckligt förbud. Kommunal utrikespolitik är för övrigt inte tillåten. Staten ska tala med en röst.
”Vargen är ingen symbolfråga som lämpar sig för tandlösa utspel.”
Även om vargen fortsätter att vara aktiv i trakterna runt Kalmar gör kommunerna klokt i att inte följa det östgötska exemplet. Om man vill sända en signal till dem som bor i närheten av området i Kosta, där de två vargar som hittills identifierats i Kalmar län stryker omkring, finns det bättre sätt att göra det på än med tomma ord.
Det finns en anledning till att det är den nyligen tillträdde landshövdingen Allan Widman som representerar hela Kalmar län i mötet med landsbygdsministern och inte kommunstyrelsens ordförande. Vad Linköpings kommun än må tro fungerar rovdjurspolitiken inte så i Östergötland heller.
