Klimatsmart om sjöfarten seglar upp
Närhet till hav, sjöar och vattendrag har alltid varit attraktivt. Inte bara för människans dagliga behov av vatten och värdet av fisket, eller den moderna kärleken till vattenutsikt. Vattnets farleder har i alla tider underlättat handel och resor. Att resa eller transportera handelsvaror på skepp var länge säkrare och snabbare än att resa till land. Att gamla orter ofta ligger i anslutning till vatten är ingen slump. Historiskt har det varit av lika självklar betydelse som att i vår tid ha nära till en flygplats eller en tågstation.
Men sjöfarten är inte blott någon historisk kuriositet, något att romantiskt förknippat med vikingar eller ostindiefarare. Den spelar fortfarande en viktig roll för Sveriges handel, inte minst med våra främsta handelspartners – europeiska grannländer som Tyskland, Polen och Danmark.
Det skulle dock vara önskvärt att ytterligare stärka sjöfarten, inte minst inom Sverige. Som det ser ut i dag sker nittio procent av alla utrikes transporter till Sverige sjövägen. Men när det kommer till inrikestrafiken är den mer marginell – trots Sveriges gynnsamma förutsättningar med EU:s längsta kuststräcka och flera seglingsbara insjöar. Sverige har dessutom ett hundratal hamnar utspridda över landet med möjlighet att ta emot mer gods än vad som görs i dagsläget.
Sjöfarten har alltså en kapacitet som skulle kunna utnyttjas betydligt bättre. Det vore en vinst ekonomiskt, men också för klimatet.
Vattenvägarna är gratis, och även om sjöfart likt annan infrastruktur kräver sina investeringar rör det sig ofta om i sammanhanget överkomliga kostnader.
Att flytta över godstransporter från lastbilar och tåg till sjöfarten skulle dessutom avlasta den landbundna infrastrukturen – och därmed både slita mindre på densamma, i sig en besparing, samt dra ned på trängseln.
”Sjöfartens betydelse har dock i den gängse klimatdiskussionen hamnat något i skymundan.”
Sjöfartens klimatpåverkan är också lägre än transporter via lastbilar. Ett lastfartyg kan ta mer gods i förhållande till de utsläpp det ger upphov till.
Vad gäller kustsjöfarten beräknar Trafikverket att ett genomsnittligt fartygs lastkapacitet motsvarar 300 lastbilar. I Mälaren är man nu i stånd att efter i sammanhanget små kostnader inviga en ny sjöfartsled – Herrhamraleden, som kommer gå från Norvik utanför Stockholm till Västerås. Två avgångar på denna farled kommer ersätta ungefär 1 000 lastbilstransporter.
Enligt en beräkning som togs fram åt Region Skåne skulle koldioxidutsläppen från tunga transporter i Sverige minska med uppemot 11 procent om nuvarande godstransporter som körs genom Skåne ersattes av sjöfart.
En övergång till allt mer sjötransporter skulle med andra ord kunna bli en viktig del i den gröna omställningen.
Sjöfartens betydelse har dock i den gängse klimatdiskussionen hamnat något i skymundan. Den allmänna debatten är ofta snävt inriktad på privata resor, ett slags kulturkrigande om huruvida man bör ta tåget eller flyget ned till kontinenten under semestern. Den diskussionen ska inte förringas, men debatten skulle må bra av att breddas.
Att en mer vital sjöfart dessutom skulle stärka Sveriges hamnstäder är också värt att lyfta fram. För kustsamhällen som Kalmar, Oskarshamn och Mönsterås finns här mycket att vinna på. En levande sjöfart kan vara minst lika betydelsefull som sjöfartens historiska roll för ett samhälles identitet och kulturella samt ekonomiska välmående.