Kemofobin försvårar livsmedelsförsörjning

Expertmyndigheter från Sverige, Nederländerna, Frankrike och Ungern har noga studerat alla typer av risker med att använda medlet och kommit fram till att det inte finns någon säkerhetsmässig grund att förbjuda det. Ändå fortsätter miljöorganisationer att pumpa ut aggressiv negativ lobbying, däribland svenska Naturskyddsföreningen.

Utvärderingsgruppen hette Assessment Group on Glyphosate (AGG), och deras utredning var 11000 sidor lång, en minst sagt utförlig granskning.

Många önskar att en sådan gedigen utredning med ett otvetydigt resultat skulle vara slutet på debatten om huruvida det ska vara lagligt eller inte att fortsätta använda Glyfosat i EU. Men nej. Nu håller jordbruket andan i väntan på att godkännande ska baxas igenom tungrodda politiska processer.

Tungrodda, för att de ofta genomsyras av en irrationell kemofobi som verkar immun mot att ta till sig resultat från rigida tester. I många år har hotet om förbud hängt över europeisk livsmedelsproduktion utan att vara grundad i någon bevisad risk. Det är skrämmande hur lätt de gröna näringarna väger när man med ren skrämselpropaganda är nära att förbjuda ett av de bästa verktygen inom det moderna jordbruket.

Den enda vetenskapliga institutionen som har invändningar mot Glyfosat är IARC (International Agency for Cancer Research). De menar att det inte går att helt utesluta att växtskyddsmedlet kan innebära en förhöjd cancerrisk, inte för att det finns en koppling mellan användandet av medlet och människor som drabbats av cancer, utan för att det existerar en risk. Det är alltså cancerrisk i samma mån som det är att dricka kaffe, elda i öppen spis eller arbeta som frisör.

Riskerna med ett förbud är däremot mer skrämmande. Jordbruksverket har utrett konsekvenserna av vad ett förbud av glyfosat skulle innebära i Sverige och Kalmar var ett av länen som man då kollade specifikt på. Resultatet är nedslående. Utsläppen från den mekaniska jordbearbetningen skulle öka med 15-30 procent, näringsläckaget skulle bli värre, en stor del av höstsådden skulle inte genomföras och det ekonomiska bortfallet skulle bli stort i slättbygderna.

Det skulle alltså bli mindre mat producerad i Sverige. Men det innebär ju inte att mindre mat skulle ätas, utan istället exporteras de inbillade problemen till tredjeland.

Ekoindustrin med dess certifieringsorgan har byggt upp stora ekonomiska muskler som de tyvärr delvis använder till att smutskasta andra odlingsmetoder. Det blir tydligt inte minst när KRAV varje år får det att låta som att Kalmars bönder är exceptionellt dåliga på hållbarhet, bara för att många i länet väljer att inte certifiera sig via dem. De försvarar sin marknadsandel, ibland genom smutskastning verkar det som.

Tillgången till säkert livsmedel med rimliga nivåer av miljö- och klimat-påverkan kräver att debatten slutar vara så ensidigt centrerad kring att ekologiskt lantbruk är framtiden. Det verkar som att en kemofobi från många årtionden sedan lever kvar. Kanske från ett 70- och 80-tal när mycket nytt på växtskyddsfronten utvecklades, även en del dåliga preparat och metoder. Det är dock tråkigt att det ska få fortsätta hindra utvecklingen av ett effektivt och säkert jordbruk idag.

Ester Hertegård