KD:s viktigaste vägval

Sentensen är lika illustrativ för det fumlande Saab som det är för det famlande KD. Ytterligare en utebliven produktionsmånad, ytterligare en opinionsmätning under fyra procent, är ytterligare en signal om sakernas allvarliga tillstånd. Det räcker inte längre att hoppas på underverk; för att kunna gå på vatten måste man veta var stenarna finns.

Redan inför den gångna sommarens riksting var kritiken mot partiledare Göran Hägglund högljudd. Då omvaldes visserligen Hägglund enhälligt, men reservationen mot beslutet, ur ett mer långsiktigt perspektiv, hängde i luften. Nu börjar luften att ta slut, trots Hägglunds intensiva försök att hålla andan.

När partiet åter möts för ett extra riksting i slutet av januari nästa år kan Hägglunds dagar vara räknade. Enligt de interna kritikerna bör Hägglund bytas ut, alternativt att någon slags förnyelse av den övriga partitoppen kommer till stånd. Flera pekar också på behovet av större politiskt mod och på ökad tydlighet.

Kritikerna har nog rätt var och en på sitt sätt. Säkert skulle KD må bra av ett nytt ansikte och ett nytt engagemang på ledarposten. Men den sortens politiska gestalter, som kan kompensera för otydlig politik, är få överlag i allmänhet. Dessutom handlar KD:s problem, i ärlighetens namn, mer om politiken, än om politikerna.

För att ta ett konkret exempel. Vid rikstinget i somras fastslog KD att partiet skulle fokusera på barn och unga. Gott så. Men sen då? Ja, sen då har handlat lite om de unga och desto mer om sänkt skatt för pensionärer. Också det en rimlig linje i sig. Problemet är således inte att man vill satsa på svaga grupper i olika åldrar, problemet är att man är inkonsekvent och alltför mån om att tillfredsställa alla, varpå man inte tillfredsställer någon. Har man för två månader sedan sagt att man ska satsa på unga får man, om inte annat för att man månar om sin trovärdighet, också våga agera därefter när det väl gäller.

För det är nu det gäller. Kritikerna inom partiet lär knappast tystas så länge ingen synbar förbättring i opinionen sker. Flera förlustval på raken, ett svagt väljarstöd mellan valen, samt en påtaglig oförmåga att våga stå för att man är ett värdekonservativt parti, har sammantaget skapat en nedåtgående utveckling som i dagsläget tycks omöjlig att hejda. Eller?

I morgondagens ledare följer del två om KD. Fokus kommer att ligga på vad partiet borde ägna kommande år åt. AT