Kärnverksamhet för Kärnavfallsfonden
Från den fonderade medel som ska finansiera slutförvaret av det svenska kärnavfallet har också medel anslagits till miljöorganisationer för att de skulle få insyn och möjlighet att delta i debatten under slutförsvarsprocessen.
Nu är frågan om slutförvar löst. Men efter en tid av direkt statlig finansiering av de ideella organisationerna ligger nu en promemoria på regeringens bord om att verksamhetsutövarna- det vill säga kärnkraftsindustrin- ska fördela medel till både kommuner och miljöorganisationer.
Att kommunerna ska kompenseras för sina kostnader ter sig naturligt. I frågor som rör svensk kärnkraft kan relationen mellan stat och kommun beskrivas i termer av ett osynligt kontrakt baserat på tillit och respekt. Varför industrin ska finansiera ideella organisationers arbete är mer svårförståeligt och har dessutom ifrågasatts av Lagrådet.
Utgångspunkten i promemorian är att föreningar och nätverk kan ses som bärare av allmänintresset. De ska få medel för att informera, debatter och kanske också ges rätten att överklaga beslut till domstolar som sakägare. I promemorian uttrycks närmast en förväntan på att organisationerna - någon ska kan beskrivas som rena kärnkraftsmotståndare - ska få rätt att överklaga vidare beslut från Strålsäkerhetsmyndigheten i den kommande stegvisa tillståndsprocessen.
”En grundläggande tanke med vår demokrati är annars att folkvalda organ och myndigheter såsom kommuner har uppgiften att tillvarata allmänna intressen.”
En grundläggande tanke med vår demokrati är annars att folkvalda organ och myndigheter såsom kommuner har uppgiften att tillvarata allmänna intressen. Organisationer har egna verksamhetsmål och visioner som inte alls behöver överensstämma med det allmännas bästa. En av organisationerna som länge varit mottagare av medel är Miljörörelsens kärnavfallssekretariat (Milkas) som grundades av Folkkampanjen mot kärnkraft. En annan är den mer pragmatiska Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) där bland annat Naturskyddsföreningen i Kalmar län ingår.
I flödet av remisser till regeringen på utredningen sticker också Länsstyrelsen i Kalmar läns inlaga ut något.
Myndigheten ställer sig bakom hela förslaget, men vill gå ännu längre. Det ekonomiska stödet bör utökas. Även när slutförvaret är i rutinmässig drift ska miljöorganisationer och kommuner få stöd från industrin. Finansieringen ska också omfatta nationella och internationella perspektiv. Det är att ge fristående organisationer en närmast myndighetsliknande roll på näringens bekostnad.
Hållningen från regeringens utredare med uttalat stöd från Länsstyrelsen i Kalmar är således att staten först ska ge ideella organisationer en starkare rätt gentemot en verksamhet som har statliga tillstånd och sedan ska organisationernas opinions- och juridiska arbete gentemot kärnkraftsindustrin bekostas med medel från samma industri. Ibland är det svårt att frigöra sig från tanken att fantasin är extra stor när det gäller att skapa särskilda komplicerade regler för just kärnkraftsindustrin- om de så strider med annars erkända principer om vad rätt är.
