Kärnkraften omistlig för grön omställning
Cornelis Vreeswijks berömda 60-talsvisa ”Brev från kolonien”, om en fiktiv pojke på sommarkollo som skriver brev till föräldrarna, är en klassiker kär för mången svensk. ”Hejsan morsan, hejsan stabben...”
Förra veckan, för att återvända till nutidens verklighet, skrevs två andra brev, av den politiska snarare än musikala sorten, som dock drunknade i bruset från veckans övriga tilldragelser.
Som av en händelse berör båda energipolitik. I ett brev till energiminister Anders Ygeman (S) uppmuntrade flera moderater från Kalmar län regeringen att värna svensk kärnkraft. I det andra brevet, till EU-kommissionen, kräver 87 ledamöter i Europaparlamentet – bland dem moderater och kristdemokrater –att kärnkraften klassas som hållbar.
Den svenska borgerligheten får ibland kritik, inte minst från mer populistiskt håll, för att vika ned sig när det kommer till EU. Även om man stundtals kan ha synpunkter på det ena eller andra partiets ställningstaganden är dock kritiken ofta orättvisande och överdriven.
Det nu aktuella brevet, som undertecknats av åtminstone delar av borgerligheten och som kom till på initiativ av kristdemokraten Sara Skyttedal, visar att såväl Moderaterna som Kristdemokraterna tvärtom har en viktig roll vad gäller EU – i det här fallet genom att försvara kärnkraften i det tvåfrontskrig som bedrivs mot densamma både i Bryssel och Stockholm.
En inte oviktig politisk kamp. I samband med framtagandet av EU:s taxonomi som ska gynna miljömässigt hållbara investeringar och motverka så kallad grönmålande marknadsföring, har det utkristalliserat sig två tydliga sidor i EU vad gäller synen på kärnkraft:
”EU-kommissionens egna vetenskapliga experter menar att kärnkraften inte är mer skadlig för miljön än andra energislag.”
Å ena sidan de som, inte sällan baserat på närmast populistiska antikärnkrafts-stämningar, menar att den ej bör klassas som hållbar. Detta trots att kommissionens egna vetenskapliga experter menar att kärnkraften inte är mer skadlig för miljön än andra energislag. Får de sin vilja igenom kan det ytterligare försämra svensk elförsörjning.
Å andra sidan står de som tvärtom värnar kärnkraften. Dels eftersom den är en central och säker nyckel för att kunna trygga elförsörjningen som kommer att bli allt viktigare i takt med till exempel elbilsrevolutionen, så viktig för den gröna omställningen. Men också eftersom kärnkraften i sig är fossilfri. En inte på något sätt oväsentlig detalj i sammanhanget.
Samtidigt bekämpas också kärnkraften i Sverige, trots dess bokstavligen livsnödvändiga betydelse för svensk elförsörjning i och med dess ojämförligt effektiva och planeringsbara kapacitet.
I elbristens vinter och under våren har det återkommande uppmärksammats hur regeringen förhalat frågan om kärnbränslets mellanlagring och slutförvar i Oskarshamn och Forsmark. Något som sätter kärnkraftens fortlevnad på spel, och försvårar den gröna omställningen.
Regeringen har förvisso efter hård kritik öppnat för att åtminstone utökningen av mellanlagringen i Oskarshamn ska snabbas på; men det är av vikt att även slutförvaret i Forsmark kommer igång – och att man liksom M och KD gör sitt i Bryssel för att värna kärnkraften. Det skulle ligga i både Sveriges och miljöns intresse.
Kanske är det på sin plats att börja fila på ytterligare ett brev:
Hejsan Bolund, hejsan Löfven! / Här är brev från Kalmarbygden / Vi vill gärna ha en grön el / Så snälla sätt ej kärnkraftverken på spel.
