Kalmars varumärkesparti

”Profilerna” och kändisarna ska bli fler i Kalmarpolitiken. I varje fall i Socialdemokraterna som ska ”headhunta” kandidater.

I det Socialdemokratiska idéorganet Tiden ironiskt nog, berättar kommunstyrelsens ordförande, Johan Persson, hur partiet lokalt ska bli mindre av ett renodlat idéparti.

Inför valet 2022 ska nämligen var fjärde kandidat rekryteras utifrån. ”Vi försöker hitta folk som redan har ett stort förtroende och är kända i samhället”, säger kommunalrådet. Det sker utifrån en omvärldsanalys där ”personfrågorna” blir allt viktigare.

Att ta in bärande namn utifrån är inget nytt. Tidigare politiske chefredaktören Peter Akinder fick nyligen ordförandeposten i samhällsbyggnadsnämnden. Akinder har också mångårig erfarenhet från regeringskansliet. Tidningserfarenhet väger också extra tungt. Att centrala ledare hämtas utifrån den folkvalda fullmäktigegruppen är likväl ett svaghetstecken. Och ur lokaldemokratisk synvinkel inte optimalt.

En bredare rekrytering mår varje politiskt parti bra av. Här anas dock en glidning från den traditionella självbilden av att vara ett ”idéparti” till att bli något av ett ”varumärkesparti”.

Kändisar ska fungera ungefär som kända fotbollsspelare. Deras prestation på planen är inte alltid det primära. Däremot bidrar de till att laget uppmärksammas i media och genererar därmed intäkter i form av reklam och souvenirförsäljning. Lokala profiler kan likt Zlatan verkligen prestera. Men de är allra viktigast i en valrörelse där de bidrar till att cementera det lokala maktinnehavet.

Socialdemokratin brukar i vart fall på första maj betona sin folkrörelsekaraktär. Men folkrörelsen är mer av en koalition av olika intressen inom arbetarrörelsen än en föreningsvärld med starkt medlemsinflytande. Partiets listor brukar fastställas med en lägre grad av transparens utan exempelvis några provval bland medlemmarna.

Denna tradition av toppstyrning där underifrån-demokrati ersätts med paroller som varannan damernas och mål som att 25 procent på listorna ska vara under 35 år kompletteras således i Kalmar med ytterligare ett mål; att 25 procent på listan ska vara hämtade utifrån.

Det ger en enorm makt till ledning och valberedning. Inte minst eftersom valberedningarnas makt i Sverige vanligen är närmast oinskränkt, när dess uppgift egentligen bara är att föreslå kandidater. Och det politiska projektet blir ett individualiserat lagbygge där framträdande personer ska locka röster genom att inte vara förknippade med politik.

Det nya greppet är emellertid ingen slump. Ska de tusental moderata väljare som röstar på socialdemokraterna i kommunalvalet förmås att fortsätta att rösta rött lokalt när Moderaterna är i färd under Hanne Deverén att forma en levande opposition behövs kandidater som inte förknippas med Kommunal, Hyresgästföreningen eller SSU. Med en kuliss av pragmatiska och ideologiskt mindre ortodoxa kandidater ska den sittande ledningen kunna fortsätta styra och ställa.

En annan sak. I Tiden sällar sig Johan Persson till den grupp socialdemokrater som vill se en tydligare reglerad migration. Även om han ger skulden för den ”fria invandringen” till Alliansen och Miljöpartiet – trots Löfvens kända ord om att ”Sverige inte bygger murar” – så ger Persson det perspektiv på migration som vanligen kommer från S-kommunalråd. Det är mer ansvar än övertygelse. Eller som han själv säger. Det handlar inte om ideologi utan om verkligheten.

Återstår att se om Perssons linje i den frågan får partiets öra.