Kalmar län ska företrädas av länsbor

Det symboliserar de folkvaldas dubbla lojaliteter. Mot sina väljare och mot sin landsdel. Förpliktelserna mot det egna länet har som den tidigare demokratiutredaren Olle Wästberg successivt kommit att försvagas.

Och nu förlorar länsbänken - denna informella maktgrupp - än mer i betydelse. Det är intressant nog Sverigedemokraterna som sätter fart på förändringen. På Kalmar länsbänk sitter vid sidan av Oskarshamnaren Mattias Bäckström Johansson politikern Mona Olin från skånska kommunen Hörby.

På Kronobergsbänken tar åter SD:s ideolog och chef för tankesmedjan Oikos, Mattias Karlsson från Uppvidinge kommun plats. Karlssons SD-länsbänkskamrat blir Katja Nyberg från Övertorneå i Norrbotten.

Var fjärde SD-ledamot representerar nu en annan valkrets än där de bor. Det beror på att partiet gick till val med en rikslista och inte med av varje valkrets nominerade kandidater. Även Kristdemokraterna valde en nationell lista i valet.

SD-s nationella lista kan tyckas motsägelsefull. Ofta betonar partiets företrädare att de (till skillnad från andra partier) har en stark koppling till ”folket”. Här blir distansen istället astronomisk. Katja Nyberg från Övertorneå må ha lång erfarenhet som polis med tunga nationella uppdrag, men i Kronoberg har hon inte rört sig bland väljarna och det ter sig osannolikt att hon kommer att driva frågor som har sin upprinnelse i valkretsen. Ett annat exempel är Pontus Andersson från Helsingborg som ska representera Västerbotten, men som erkänner att han aldrig varit där. Vad vet Andersson om platsens kultur i Västerbotten, om studiecirkeltraditionen, den frisinnade traditionen, författarna, småföretagarna, forskningen och samerna?

Separationen mellan väljare och valda geografiskt riskerar att driva på polarisering och misstro. I USA uppmärksammas hur kongressledamöter från platser utan mediebevakning i lägre grad driver lokala frågor än där det finns en aktiv press. Ledamöternas intresse av sin plats och sina egna väljare avtar. Ja medan SD brukar betona konflikten folket-elit utvecklar partiet den elit som det varnar för där riksdagsledamöterna blir för väljarna allt mer okända.

Det gäller också på lokal och regional nivå. Stockholmaren Kent Ekeroth föreslås utan att ha kandiderat till regionråd för partiet i Dalarna. Statsvetarprofessorn Göran Sundström vid Stockholms universitet har i medier ifrågasatt om det är förenligt med kommunallagen.

I varje fall ligger det inom praxis. Blivande statsminister Ulf Kristersson var en gång socialborgarråd i Stockholm utan att ha varit i huvudstaden. Det är inget ovanligt. Även ministrar kan som bekant hämtas utanför riksdagen.

Sundström sätter dock fingret på något för demokratin betydelsefullt. I en kommun är man medlem. Det påminner om att kommunen liknas vid en förening. Det är vanligen främmande att välja en ordförande för föreningen som inte är medlem. För väljarna försvårar det ansvarsutkrävandet.

Ingen önskar en riksdag där varje ledamot sätter provinsialism och regionala särintressen i första rummet framför gemensamma nationella intressen. Men en riksdag där ledamöter inte ens har besökt den landsdel de representerar är sannerligen inget att eftersträva.