Kalmar har redan ”säkerhetszoner”
Det är på sin blogg som kommunstyrelsens ordförande i Kalmar, Johan Persson (S), tar avstånd från regeringens förslag om så kallade säkerhetszoner, områden där polisen under en tidsbegränsad period lättare ska kunna visitera personer i sökande efter exempelvis vapen.
Andra tunga S-ledda kommuner har också i remissvar till regeringen tagit avstånd från zonerna. Det gäller landets tre största kommuner, Stockholm, Göteborg och Malmö som alla för fram med viss variation argumentet att utpekandet av särskilda områden kan verka stigmatiserande och öka motsättningar mellan invånare och samhälle. Som Johan Persson skriver: Det finns ”risk för motsatt effekt och ännu större motsättningar”.
Det paradoxala i kritiken är att samtliga dessa kommuner, även Kalmar, själva har infört något som kan liknas vid trygghetsskapande zoner. I Kalmar är Kvarnholmen och Norrliden så kallade paragraf tre-områden där ordningsvakter tillåts arbeta efter ett kommunalt beslut.
I Malmö arbetar ordningsvakter i mångkulturella Möllevången, i Göteborg ville socialdemokraterna i opposition att ordningsvakter skulle arbeta i fler stadsdelar - där nämns uttryckligen förorter - och i Stockholm har S-styret visserligen minskat anslaget till ordningsvakterna men än finns det paragraf tre-områden i huvudstaden.
En ordningsvakt har betydligt färre befogenheter än en polis. Den korta utbildningen på två veckor ger inte rätten att ingripa på misstanke. Man får alltså inte visitera personer. Men jämförelsen är ändå relevant. Om det är stigmatiserande med visitationszoner där professionell polis får nya befogenheter är frågan varför det är mindre negativt för områdets status att det anse finnas ett behov just där för patrullerande ordningsvakter.
På det hela taget lär säkerhetszonerna inte bli något avgörande instrument i kampen mot gängbrottsligheten. Ett överanvändande av verktyget försvårar polisens relationsskapande i hård brottsbelastade förorter. Varje visitering som genomförs utifrån zonlagstiftningen ska också dokumenteras. Det är nödvändigt av rättssäkerhetsskäl men merarbetet lär också begränsa visitationerna.
”Justitiedepartementet borde också släppa på prestigen och väva in Lagrådets synpunkter i den proposition som snart ska lämnas till riksdagen.”
Justitiedepartementet borde också släppa på prestigen och väva in Lagrådets synpunkter i den proposition som snart ska lämnas till riksdagen. Denna grundlagens vakthund avstyrker inte förslaget, men föreslår bland annat förbättrade möjligheter att överklaga ett beslut om införandet av en säkerhetszon och att hela lagförslaget ska vara tidsbegränsat.
Inte för att rådet ska ha någon vetorätt över regering och riksdag, men det kan inte bara vara i opposition som man värnar Lagrådets betydelse och grundlagarnas anda.
Förslaget om säkerhetszoner är också begränsat i rumslig bemärkelse. Det är en ingripande åtgärd som är riskabel, men den är i varje fall mindre repressiv än Socialdemokraternas förslag om att ge polisen ökade visitations visitationsbefogenheter alltid och överallt. Som kommunalrådet Johan Persson själv skriver: ”Om man misstänker något, ska (man) ha rätt att både visitera och kika i bilar oavsett om platsen heter Bjursnäs eller Norrliden.”
S-kommunalråden vill låta som rättssäkerhetens främsta försvarare när de motsätter sig säkerhetszoner när de samtidigt står bakom en än mer ingripande åtgärd. Och när de redan drivit igenom eller accepterat en zonindelning av städerna för att just kunna skapa trygghet.
