Julegrisen med sin frånvaro lyser
Blir det någon julskinka till dopparedagen? I värsta fall kommer svenska familjer få sätta sig till julbordet utan den rimmade delikatessen; i bästa fall får de – möjligen – nöja sig med importerade julskinkor från utlandet. Julskinkorna har måhända inte rymt som Werner & Werner sjöng, men utbudet är inte vad det varit.
Svenska köttföretagen har redan tidigare varnat för att julen blir en utmaning att lösa. Lagren var tömda kunde till exempel Skövde slakteri meddela härom månaden, och det finns ingen obegränsad mängd julskinkor där ute som väntar på att inta sin tron på julbordet. Att köttdiskarna i livsmedelsbutikerna för tillfället ser välfyllda ut är ingen tröst.
Ett svar på varför ges i branschtidningen Kött & Chark, som baserat på statistik från Jordbruksverket konstaterar att grishållningen i Sverige har minskat anmärkningsvärt mellan 2022 och 2023. Antalet smågrisar har minskat med elva procent, och antalet suggor har gått ned med hela femton procent. Skinkbrist således, ja brist på svenskt griskött generellt, med efterföljande prishöjningar.
Och inte ser det mycket bättre ut i resten av Europa, även där har fläsket blivit en bristvara. Kombinera detta med den svenska kronans låga värde. Priset på julskinkan blir saftigare även om den härstammar från Polen, Tyskland, Danmark eller Spanien.
”Alla klarar sig utan julskinkan en jul, men utan ett fungerande lantbruk står sig inte Sverige väl.”
Orsaken är tröttsamt bekant vid det här laget: Ryssland. I och med Putin-Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 ökade kostnaderna för bönder och lantbrukare drastiskt. Drivmedelspriserna gick upp, så även priset på foder och andra insatsvaror liksom elpriserna. Faktum är att svenska lantbrukare varnade för detta redan innan invasionen. I Jordbruksaktuellt skrev agronomen Stefan Ljungdahl 2021 att en matförsörjningskris väntade runt hörnet, bland annat med hänvisning till Putins användning av strypta gasleveranser för att sätta tryck på EU-länderna. Men den politiska krismedvetenheten där och då lämnade mycket att önska.
Följden har alltså blivit minskad produktion. En del grisbönder har rentav upphört med produktionen helt, och nybyggnationen av grisstallar är låg. För det kan inte bara skulden läggas på faktorer bortom Sveriges kontroll:
Östgöta Correspondentens nytillträdde politiske redaktör Edvard Hollertz, tidigare medarbetare på Barometern-OT:s ledarredaktion, gör en relevant spaning: den allt för tunga regelbördan knäcker ryggen på de hårt slitande lantbrukarna – ”under åren 1996 till 2016 ökade antalet lagkrav som berör lantbruk med 120 procent, enligt en studie från Sveriges lantbruksuniversitet.” Detta trots politiska löften om att lätta på regelbördan.
Sveriges öde står inte och faller med julskinkans närvaro på svenska julbord, även om dess frånvaro förstås skulle bli något av en symbol över de svårare tider världen gått in i efter pandemin och sedan Rysslands krig i Europa. Men det är framförallt en påminnelse om hur viktiga landets lantbrukare är för Sveriges livsmedelsförsörjning och krisberedskap, och ett symtom på svagheterna som finns. Därvidlag är det också en anmaning till regering och riksdag att ta lantbrukets situation på allvar. Alla klarar sig utan julskinkan en jul, men utan ett fungerande lantbruk står sig inte Sverige väl.