GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Jaga mördarna, inte orden

Om inte över 60 döda i skjutningar i Sverige under ett år är systemhotande, vad ligger då i ordet?
Ledare • Publicerad 10 januari 2023
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Vad blir samhällskonsekvenserna om gängmördandet fortsätter? Justitieminister Gunnar Strömmer (M) uppehöll sig vid ämnet när det vara hans tur att framträda på Folk och försvars rikskonferens i Sälen. I slutändan betonade Strömmer skadas roten till demokratin, den mellanmänskliga tilliten.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) jämförde gängens mördare med terrorister i sitt tal i Sälen.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) jämförde gängens mördare med terrorister i sitt tal i Sälen.Foto: Henrik Montgomery/TT

Länge sågs våldet i förorten som ett isolerad företeelse, som den välbärgade medelklassen bodde långt borta ifrån. Nu sprids brottsligheten, över städerna och över landet. Men blir mord inte lösta, drabbas allt fler av hot som leder till tystnadskultur och ser allt fler maktlösa föräldrar att deras barn dras in i gängen som torpeder raseras tillit. Till socialtjänst, polis och mellan människor. Så fungerar gängmördarna som terrorister, med Strömmers spårkbruk.

Den liknelsen brukar få kritik. Inom den så kallade Köpenhamnsskolan har den vetenskapliga teorin om säkerhetsisering vuxit fram. Den bygger på att nya hot ses som ”konstruktioner” och att säkerhetsbegreppet därmed vidgas. Nya områden ses som hotade och kan därmed användas för att motivera tidigare politiskt omöjliga åtgärder, (läs dold övervakning, gängkriminalisering och signalspaning) som tidigare ofta varit förknippade med försvaret mot yttre militära hot.

Utifrån denna teori kan ”hotet mot tilliten” ses som en metod att legitimera tuffa tidigare oacceptabla åtgärder. Användningen av ordet terrorist får samma funktion. Ett existentiellt hot - som terrorismen utgör - motiverar enligt denna teori extrema metoder och säkerhetiseringsprocessen rullar därmed vidare.

Att repressiva åtgärder måste kompletteras med förebyggande och att integritetens och rättsstatens grindvakter inte får tystna är självklart. Men om inte drygt 60 döda i gängskjutningar under ett år motiverar nya lösningar är faktiskt frågan när andra verktyg överhuvudtaget kan accepteras.

Alldeles för få har för övrigt diskuterat de långsiktiga konsekvenserna av dödandet, klanbrottsligheten och välfärdskriminaliteten som om den nya grova kriminaliteten inte skapar närmast oläkbara sår i det svenska samhället. Och att det sker samtidigt - vilket påpekades av Säkerhetspolisens chef Charlotte von Essen - samtidigt som främmande makter använder konspirationsteorier om socialtjänsten och subversiv statsfientlig propaganda för att försvaga det svenska samhället.

Att ett urholkat förtroende för stat och polis också leder till minskat mellanmänsklig tillit är dock närmast något av en samhällsvetenskaplig lag.

”Att ett urholkat förtroende för stat och polis också leder till minskat mellanmänsklig tillit är dock närmast något av en samhällsvetenskaplig lag.”

Säkerhetsiseringen à la justitieministern består också av inrättandet av en nationell strategi mot våldet och ett samverkansråd av myndighetschefer som inrättades före jul.

Kanske har betydelsen av begreppet ”nationell strategi” närmast urholkats genom mängden av beslutade ”strategier” stundtals syftande till att visa handlingskraft. Som Statskontoret visat så är mängden strategier i sig ett problem eftersom det därmed blir svårare att hävda att det utpekade problemet verkligen är prioriterat.

Martin Tunström på plats i Sälen.
Martin Tunström på plats i Sälen.

Tidigare mindre betydelsefulla strategier och tillsättandet av - för många - samordnare försvagar därmed möjligheten att agera mot reella samhällshotande problem.

En försiktig användning av strategiverktyget framledes bör således ses som ett verktyg också i kampen mot den systemhotande brottsligheten.

Martin TunströmSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.