I vårdkrisen blev det verkstad
Det är olyckligt att svensk sjukvård under coronakrisen har framställts som ett rakt streck. För under ytan, och i skymundan av utmattningen på vissa hårt ansatta avdelningar, har sjukvården tagit utvecklingssprång som politiken hittills bara har pratat om.
Omställningen till nära vård har till sist fått fart, digitaliseringen har accelererat och förändringsarbetet intensifierats.
Medan intensivvården har byggts ut kraftigt men temporärt, har andra delar av sjukvården förändrats på ett mer långsiktigt sätt.
I en ny rapport från Sveriges kommuner och regioner (SKR) beskrivs vårens utveckling som en verklig förnyelse av svensk sjukvård.
”Det rör sig om frågor som länge diskuterats och debatterats, omställningar som varit svåra att genomföra och politiskt prioritera, trots kunskap och medvetenhet om behoven”, skriver SKR. ”Pandemin har inneburit ett yttre tryck som gjort det möjligt att förverkliga förändringsambitionerna.”
När det gäller digitaliseringen, till exempel, har omställningen skett i en takt Sverige inte tidigare varit i närheten av. I Region Kalmar ökade antalet digitala vårdmöten från 16 under februari till 1 107 under april. Den privata vårdgivaren Capio har fördubblat antalet digitala vårdmöten sedan pandemin bröt ut. Flera regioner har också infört nya digitala tjänster, exempelvis triagering.
Vårdgivarnas förändring har gått hand i hand med ett förändrat beteende hos medborgarna. Antalet fysiska besök vid vårdcentraler nästan halverades mellan januari och april. Antalet vårdtillfällen i oplanerad slutenvård har också minskat kraftigt. ”Människor har under coronapandemin avhållit sig från att söka vård för tillstånd de annars skulle ha sökt vård för”, skriver SKR.
En del av minskningen är problematisk – det kraftigt minskade antalet akutbesök för hjärtbesvär inte minst – men en del innebär också att vårdresurser kan användas på ett rimligare sätt.
Sammantaget har svensk vård gått i exakt den riktning som det har talats om länge, men betydligt fortare än tidigare. ”Det är nog många medarbetare i hälso- och sjukvården som upplevt sig kunna arbeta 'högoktanigt'”, skriver SKR. Resultatet är att svensk sjukvård har blivit betydligt starkare och mer modern än den var för bara några månader sedan.
För coronakrisen är, som SKR påpekar, inte den parentes som man gärna föreställer sig. Pandemin har inget tydligt slut varefter verksamheten kan återgå till hur den fungerade förut. Covid-19 kommer att fortsätta finnas. De förändringar som har gjorts under våren kommer att bli kvar.
Det kan tyckas ironiskt och något beklämmande att det stora reformarbetet sker när politikerna är som längst borta från verksamheten, men är knappast förvånande. Den politiska logiken bjuder snarare att man trots allt tal om nära vård bygger nya stora lokaler och att man utlovar mer resurser, trots att Sverige redan ligger på tredje plats i EU när det gäller sjukvårdsutgifter per invånare och som andel av BNP.
SKR har tidigare påpekat att varken pengar eller personal kommer att räcka för en välfärd som ser ut som den gör idag (eller snarare gjorde före krisen). Intresset för det budskapet har varit begränsat. Med den omställning som har gjorts under coronakrisen, har dock Sverige fått en chans att även klara utmaningarna framöver.
