I Karlstad syntes KD:s kontinuitet

Att en institution har gamla anor betyder ju snarare att den har fog för sig. Landstingen växte fram ur ett historiskt starkt svenskt lokalt självstyre; socknen, kyrkan sedermera kommunen. Retoriken träffar fel, ungefär som när KD-ledaren använder ordet ”sossarna” vilket inte är ett begrepp i linje med borgerlighetens diskreta charm. Den gode ledaren värnar samtalets helgd och hedrar sina motståndare.

Ebba Buschs ibland tuffa retorik förenas emellertid med de mjuka värdenas politik. Det är ett återkommande faktum. Bilden sätts i kulturkrigsdebatten av ett kulturkampsparti som värnar jägare samtidigt som de jägare som profileras i medierna är flyktingvänliga och frivilligarbetare på hemlösa härbärgen. Det får betraktare och kommentatorer att bli förvirrade. Det amerikanska kulturkriget finns inte här, även om vi ser klyftor mellan stad-land, centrum och periferi och religiösa-sekulära.

Partiets politiska vinster rör satsningar på sjukvården, vilket varit svårt att marknadsföra och heller inte stämt in på samtidens berättelse om partiet. Och när Ebba Busch själv lägger ut politiken är det som sagt betoningar på bland annat sjukvården, landsbygden och pensionerna.

Även om förstatliganderetoriken ibland bli väl lätt går riktningen i dag mot samverkan och specialisering inom sjukvården. KD har bidragit till att sätta fokus på kvalitetsskillnader i vård mellan landets olika regioner. Och ett ständigt återupprepande av vårdköer understryker hur systemen dessvärre blivit viktigare än patienten. Byte av huvudmannaskap är aldrig enkelt och är inget alexanderhugg som löser den gordiska knuten. Men riktningen kan ingen missa.

Här finns en kontinuitet i kristdemokratin som vilar mer på principer än av partistrateger identifierade väljargrupper. Partiets företrädare deklarerade skillnaden mellan solidaritet och socialism och underströk de mjuka värdena när borgerligheten i övrigt drev hårda frågor. Sjukvården är en viktig fråga, inte för att en tillfällig opinionsmätning visar det, utan för att den knyts till synen på människan.

Nu ser partiets agenda ut att också sammanfalla med väljarnas. Samtidigt har Kristdemokraterna en sjukvårdspolitik som rymmer mer än konkurrens och driftsformer - även om partiets företrädare sällan hörs kritisera exempelvis den dyra digitala vården. Den typen av frågor undviks.

Intressant är också att när Ebba Busch talar om hjärtland och landsbygdsproblematik kallas det populism. Stat och land måste knytas samman och hjärtlandsordet är komplext.

Men när Stefan Löfven reste till tillväxtens bakgårdar och initierade en parlamentarisk landsbygdskommitté sågs det som ett sätt att läka samman ett sårat land. Att väljargrupper som inte bor på den ekonomiska solsidan uppmärksammas brukar annars ses i termer av solidaritet eller som ett signum på demokrati. Ebba Busch må använda ett förminskande ord som statstelevision eller ett komplext som hjärtland, men de politiska åtgärder som hon föreslår avfärdas typiskt nog som populistiska - migration, statlig sjukvård, eller sänkt reduktionsplikt- innan de sedermera accepteras av andra.

Bilderna från Karlstad visar dock på att vad andra säger denna gång betyder mindre för partiet. Om KD innan de två senaste två valrörelserna legat nära riksdagsspärren är partiet nu på tryggare mark. Denna gång stannar målsättningen inte vid den politiska överlevnaden.