Rubriken i tidningen löd ”Unga vill hellre vara anställda än att starta eget”. I artikeln, vilken mycket riktigt handlar om ungas ovilja att starta eget företag, nämns våra attityder till aktiv handling som ett aber. Dessa måste ändras, den intervjuade personen i artikeln fast. Det nämns också att unga uppfattar att det är för krävande och ekonomiskt osäkert att starta eget.
Ja, visst är det krävande att starta eget. Det beror på en mängd onödiga regleringar som försvårar arbete och hantering av ekonomin i ett litet (och växande) etablissemang. Det beror på skyhöga skatter, moms och sociala avgifter. Allt detta svalkar av ivern hos en entreprenör i blivande.
Men det finns en annan trend i samhället som korsar denna; svårigheten i att få folk att engagera sig överhuvudtaget. Det gäller idrott - speciellt ungdomsidrotten har problem med att rekrytera ideella ungdomstränare - men också andra föreningar som bostadsrätts-, välgörenhets-, och andra sammanslutningar. Nu verkar det visserligen som om vinden vänt för de politiska ungdomsförbunden, allt fler engagerar sig där, men över lag är det svårt att få folk ur sofforna.
Det är en trend som i sig inte är särskilt svår att förstå. Dubbelarbetande föräldrar som måste få det att gå ihop har svårt att hinna med. När man är ledig är inte engagemang i en ideell förening det som mest pockar på uppmärksamheten. Andra saker måste komma först.
Det är förståeligt - med det är inte bra för Sverige.
Drivande människor är en förutsättning för utveckling och välstånd. Engagemanget i samhället är en av grundbultarna i demokratin. Utan det civila samhället blir det övriga samhället föga mer än ett kommando uppifrån. Bristen på engagerade enskilda människor urholkar våra institutioner och lämnar fältet fritt för allehanda huliganer och extremrörelser. Vårt land drivs av sådana som vill något, som anser det mödan värt att engagera sig i till exempel ungdomsidrotten - eller att starta eget och ge andra människor arbete och inkomster.
De höga skatterna straffar ut det civila samhället.
