Hjärtstartare för framtidspartiet

Det under lång tid försvagade partiet inspirerades av framgångarna för de tyska socialdemokraterna, som representerades på plats av Olaf Scholz – som glädjande nog hälsades från scenen på tyska istället för engelska eller direktöversatt svenska.

Med ett laddat tal kryddat med såväl humor som – ibland personligt – allvar och historiska referenser var det ingen tvekan att Andersson inte bara är en skicklig debattör, utan även en begåvad talare. Det var en självsäker partiledare som framträdde utan att darra på manschetterna.

Redan tidigare har Andersson markerat att kampen mot kriminaliteten och segregation kommer vara en av hennes prioriterade frågor. En välkommen inställning, som hon också återkom till under sitt tal.

Intressant nog betonade hon vad gäller detta jobbens betydelse för en fungerande integration. Ett skifte i fokus bort från bidragsspåret. ”Alla som kan jobba ska jobba.” Kommer man till Sverige ska kraven vara tydliga. Språket ska läras.

Även de som har svårare med detta, exempelvis äldre, ska sättas i enklare arbete. För de som lever på försörjningsstöd – eller socialbidrag som det hette förr - ska det vara tydliga krav på att söka nya jobb eller vid behov lära sig ett nytt yrke.

Och helt riktigt påpekade hon även den betydelse det har för de yngre generationerna att växa upp med föräldrar som har något att göra i livet.

Här finns inte mycket för en borgerlig att invända mot. En sådan skärpning av politiken hade dock varit svårare för Moderaterna att genomföra; den hade mötts av motståndarnas protester, kölhalning och anklagelser om att man är för hårda och osympatiska. Men på den socialdemokratiska kongressen möts det av rungande applåder.

Att Andersson därför i andra frågor kompenserade med en vänsterlutning var ej att förvåna. Det signalerades skarpare krav på friskolorna samtidigt som hon markerade hårt mot friskolesystemet och kom med medföljande anklagelser mot borgerligheten. Något som torde åtminstone försvåra eventuella fortsatta samarbeten med Centerpartiet.

Apropå samarbeten passade hon även på att ge en känga åt Moderaterna för villigheten att samtala med Sverigedemokraterna. Hon nämnde dock inte med en stavelse de öppningar som partiets eget ungdomsförbund eller LO gjort för att moderpartiet bör göra gemensam sak med Sverigedemokraterna i riksdagen.

Något ironiskt andades talet stundtals av den ödesbestämdhet som socialdemokrater annars kritiserat just Sverigedemokraterna för, som när Andersson avslutade med att ”framtiden har valt oss.”

Till besvikelse för flera socialdemokratiska delegater – och säkerligen även väljare både i kärnkraftsstaden Oskarshamn såväl som i andra delar av de höga elprisernas Sverige – stängdes även dörren för framtida ny kärnkraft.

Om partiet i längden klarar av att hålla den linjen återstår att se. Det kan mycket väl bli en fråga som i det kommande riksdagsvalet visar sig bli en av de tuvor som stjälper regeringslasset ur partiets vagn.

Andersson sammanfattade senare partiets nya linje som ”lite grönare, lite rödare, lite gråare.” Om partiet lyckas med det försöket är upp till väljarna att avgöra. Men det blev åtminstone tydligt i talet att det är ambitionen.