Hjälp inte antagonister att lägga pussel över försvaret
I flera år har centrala svenska myndigheter – vilka nämns inte – underlåtit att redovisa information till Naturvårdsverket inom ramen för miljöledningsförordningens krav.
Det framgår av en utredning från Naturvårdsverket där det framgår att myndigheter under försvarsdepartementet – det kan röra sig om FRA eller Försvarets Materielverk (FMV) exempelvis – menar att uppgifterna om bland annat koldioxidutsläpp kan användas för att beräkna vilken inriktning och omfattning myndigheterna har.
Därför är dom också sekretessbelagda. Och sekretessen gäller även mot Naturvårdsverket.
När regeringen fattade beslutet om att inkludera myndigheterna under försvarsdepartementet i förordningen missade den helt enkelt att de mer avgörande uppgifterna från dem inte kunde lämnas ut.
Nyligen presenterade Naturvårdsverket på regeringens uppdrag en uppdatering av miljöledningsförordningen. Där föreslås inte att de berörda myndigheterna ska undantas utan tvärtom vill verket att också Försvarsmakten ska omfattas av förordningen. Dock ska försvarsmakten liksom övriga myndigheter på området kunna utelämna uppgifter som rör bland annat försvarssekretess.
Att försvarsmakten undantagits från miljöledningsförordningen har sin enkla förklaring. Baksidan av ökad insyn är i detta fall att öppenheten underlättar för främmande underrättelsetjänster att inhämta, bearbeta, analysera och rapportera information om försvarets förmåga till politiska uppdragsgivare.
Frågan är om den föreslagna sekretessmöjligheten räcker för att skydda försvarets intressen. Om försvaret omfattas av förordningen hamnar det under Naturvårdsverkets tillsyn och kontroll. Myndigheten efterlyser i skrivelsen också ett utvidgat kontrolluppdrag via så kallad föreskriftsrätt. Det innebär en förskjutning mot mer öppenhet kring uppgifter som rör försvarets organisation. Och det innebär att fler aktörer får insyn i försvarsmaktens inre verksamhet.
I andra sammanhang har frågan om sekretess kring uppgifter som rör försvar och säkerhet betonats allt mer. Säkerhetspolisen och Försvarsmakten har rätt att stoppa myndigheters upphandlingar av säkerhetsklassad verksamhet. Frågan om kontroll av mark kring strategiskt viktiga områden diskuteras. Samtidigt finns det fler öppna källor att täppa till. Hur står det exempelvis till med kunskapen om försvarssekretess ute i landets 290 kommuner? Och frågan om Naturvårdsverkets eventuella insyn verkar helt ha gått under försvarsdebattens radar.
Ingen tvekan råder om att försvaret har ett tungt ansvar i miljö- och klimatfrågor.
När det svenska försvaret deltar i internationella insatser gäller svensk lag – även i miljöhänseende.
Ja, formellt sett gäller svensk lag bara om den är strängare än värdlandets miljöregler. Det kan man utgå ifrån att den är. Svenska soldater sopsorterar. Fordonen har avancerad avgasrening som för övrigt i vissa fall kan kopplas bort i strid.
Med tanke på att klimathot underblåser konflikter och att militära organisationer historiskt varit stora miljöpåverkare, för att inte säga miljöförstörare, är kraven naturliga.
Det gäller emellertid att ha två tankar i huvudet samtidigt. Diskussionen om balansen mellan legitim insyn och sekretess måste alltid hållas levande. Men det gäller att inför varje beslut som rör offentlighet och sekretess i försvaret se till att främmande underrättelsetjänsters pusselläggande över det svenska försvaret inte underlättas.
