Hemmaplan och offensiv för KD

Liberalernas Johan Pehrson stod mitt i Göteborg, vilket väl vittnar om hur partiet satsar på väljare med urbana värderingar. Samtidigt anknöt Pehrson till den starka tradition av Göteborgsliberalism – en folkligare liberalism än i huvudstaden - som länge förknippades med rikets andra stad.

Inte många distansminuter norrut talade kristdemokraternas Ebba Busch, på Hönö. Semesterparadiset med många turister som vandrade omkring i hamnområdet passar bra för sommartal. Men Öckerö kommun och Göteborgs skärgård är också ett av kristdemokraternas starkaste fästen i landet.

I fiskelägren bytte de frisinnade väljarna tidigt från Folkpartiet till det kristdemokratiska partiet. De önskade ett borgerligt socialt engagerat parti och som samtidigt värnade den judisk-kristna etiken.

Den särskilda kulturen är också starkt påverkad av havet, handeln och fisket. Öckeröandan symboliserar inte bara välfärd och gemenskapsvärderingar utan också familjeföretagande, export och öppenhet mot kontinenten. Valet av Hönö som plats understryker därmed kontinuitet och historia när partiledaren stundom anklagats för att kompromissa med ideal samtidigt som ön som bara ligger några minuters trevlig båtfärd från Hisingen passar in i partiets nya berättelse om det svenska hjärtlandet, det vill säga landet utanför storstäderna.

Kristdemokraterna går in i denna valrörelse med betydligt större självförtroende än 2018. Då låg partiet under spärren när valrörelsen inleddes, nu vågar partiet vara tydligare och gå på offensiven.

Och i en valrörelse som ser ut att präglas av hårda frågor som gängkriminalitet, privatekonomi och energipolitik lyfter partiet åter fram sjukvården som en mjukare fråga.

Att frågan läggs fram först i talet i Hönö ter sig naturligt. I KD-bastionen har höga offentliga välfärdsambitioner aldrig avvisats. Högskattestaten var aldrig projektet för skärgårdsborna, men gemensam välfärd har inte mött protester.

Det förstatligande som länge föreslagits konkretiseras nu i termer av mer sammanhållna lösningar. Inför Hönöpubliken presenterade Ebba Busch en plan för en nationell plan för förlossningsvården. Flera nedlagda BB ska återöppnas och staten ska koppla ett tydligare grepp över hela förlossningsvården.

Tekniskt sett blir det svårt. Det är lätt att komma med invändningar utifrån perspektiv som kommunalt självstyre och lokala prioriteringar. Däremot träffar förslaget rätt i mening att varje region i dag ser till sitt geografiska område och ingen ser till helhetsansvaret. Förslaget om återöppnandet av kliniker slår också an på en jämlikhetsdimension i vården. Hur långa avstånd till mödravården är egentligen acceptabla? För den som ser stora skillnader i vårdkvalitet mellan regionerna som ett patientproblem är det en tydlig symbolfråga. Där sitter Socialdemokraterna fast i ett organisationstänkande och Moderaterna är fokuserade på frågan om driftsformer, istället för på patienten.

Varken M-ledaren Ulf Kristersson eller Ebba Busch går till val på någon ekonomisk offensiv. Kristersson lovar skattestopp, men inga skattesänkningar. Ebba Busch nämnde inget om några lägre skatter men lovar därmed kapade köer i sjukvården och indirekt också fortsatta satsningar på polis och rättsstat vilket också lär kräva finansiering. Det är ”ordning” som utgör den kommande agendan, inte systemskifte eller stora förändringar i kristid.

Antagligen också ett budskap som historiskt har kännetecknat andan hos fiskare, redare och handelsmän på öarna i Göteborgs skärgård.

.