Hellre Alvestas modell än Anebys mot vandalisering

Utgångspunkten är något frånstötande. Syftet med att plugga på sfi är att lära sig svenska. Man hjälper sina barn med läxor för att de ska förstå tillvaro. Föräldradagar tas ut för att det är en del av att vara pappa eller mamma.

På regeringsnivå verkar denna bonushysteri ha lagt sig. Men tankesättet från Stockholm sipprar istället ner till kommunerna. Flera medier berättade häromveckan med viss entusiasm om en skola i Aneby där elevrådet får ett bidrag på 150 kronor för varje dag som det inte skett någon skadegörelse.

Det är lätt att förstå rektorns desperation. Nedskräpning på skolan var det minsta problemet. Till vardagen hörde sönderslagna dörrar och förstörda vattenlås med omfattande vattenskador som följd.

Nu ska tydligen nedskräpningen ha minskat och skolmiljön är både lugnare och tryggare, rapporteras det.

Anebymodellen är dock inget att ta efter. Varför ska det självklara beteendet belönas?

Detta bonussystem kan ju också ses som orättvist. Elevgruppen får således inget anslag om några få elever fortsätter att vandalisera. Men i grunden handlar det om att med bonussystemen betraktas människan som någon slags ekonomisk varelse vars beteenden i vardagen utanför det vi kallar marknaden ska styras med ekonomiska morötter. Mänskliga motiv som omsorg, plikt, ansvar och kärlek förminskas medan egenskapen som intressebevakare förstärks.

Vandaliseringen i skolan skapar en otryggare miljö och påverkar också elevers beteenden negativt. Från en annan småländsk kommun, Alvesta, meddelas nu att kommunen fick lägga 100 000 kronor bara under januari på att laga elevers datorer. Många berättas det, från skolan i Smålandsposten, var ”mystiskt skadade”. De hade skador som inte kan ha orsakats av normalt slitage eller av någon olycklig olyckshändelse. Sådant vet vi kan hända den bäste. Vissa veckor ska mellan 10 och 15 datorer ha kommit in för att lagas. Många uppenbarligen medvetet förstörda. Frågan man ställer sig är hur det står till i andra kommuner.

Det kan man inte komma till rätta med någon databonus. Däremot gör man eleverna en otjänst om man inte agerar tydligt mot skadegörelsen. Vad ger det för signaler till en högstadiekille om man kan slå sönder en dyr dator utan någon egentlig reaktion från samhället?

Alvesta kommun har också upplyst föräldrar om om att det faktiskt kan bli aktuellt med skadeståndskrav om en dator är uppenbart förstörd. När det gäller att agera mot vandalisering och skadegörelse och för trygghet och ansvar är uppenbarligen modellen från Alvesta att föredra framför modellen från Aneby.