Håll ihop för länets skull
Breda uppgörelser och sammanhållning över både det politiska spektret och mellan kommunerna är den bästa förhandlingsgrunden för att få ett så bra resultat som möjligt. Men ibland fungerar det inte att nå denna denna enighet – och då krävs det att alla sansar sig.
Bland annat märktes det under Region Kalmar läns fullmäktige som sammanträdde i Mönsterås i går. Ämnet var en av många aspekter på ett fungerande transportsystem: de regionala cykelvägarna. Nu skulle den regionala cykelinfrastrukturplanen för 2023-2033 antas.
Denna ersätter den strategi som gällt i åtta år och styr vad som ska bekostas av de regionala infrastrukturpengarna som finns i den övergripande infrastrukturplanen. Det handlar just om regionala cykelvägar, alltså inte de cykelvägar inom tättbebyggt område som kommunerna ansvarar för. Att skapa möjlighet att på ett tryggt och bekvämt sätt använda cykel för till exempel pendling både inom och utom tätorter är ett viktigt mål. Trots all miljömedvetenhet har cyklingen gått tillbaka, kanske främst i skolåldern.
Hur mycket som går till dessa cykelvägar fastslås alltså i särskild ordning, men det är klart att många välunderbyggda och förankrade projekt bidrar till att det totala behovet för infrastruktur ökas. Och det är troligen nödvändigt.
Cykelvägarna i länet är därför inte en cykelställsfråga, en liten detalj som skapar debatt utan att ha den betydelsen.
”Cykelvägarna i länet är därför inte en cykelställsfråga, en liten detalj som skapar debatt utan att ha den betydelsen.”
Inte minst gäller det Kalmar län, så sent som i onsdags kunde vi i Barometern läsa ett debattinlägg från industriarbetsgivarna och transportföretagen som lyfte infrastrukturen för transporter som ett av de viktigaste framtidsutmaningarna för länet – tillsammans med kompetensförsörjning och tillgången på energi.
Cykelplanen har beretts under lång tid, samråd har skett med berörda kommuner, trafikverket och andra viktiga samarbetspartner har fått yttra sig. Uppenbarligen tycker den styrande majoriteten (S-C-V) att detta räcker och att man inte behöver ta hänsyn till oppositionen i M-KD och SD. Dessa har haft inspel redan från början dels om att rikta in sig på så kallade bygdevägar och dels att prioritera en cykelväg mellan Söderåkra och Halltorp.
Tydligen fanns ingen kompromissvilja varken i utvecklingsnämnden, regionstyrelsen eller nu i regionfullmäktige. Den samlade oppositionen valde då att rösta igenom en så kallad minoritetsåterremiss för att ge möjlighet till en bredare uppgörelse.
En del säger att det inte är ens fel att två träter, och visst behöver oppositionspartier ibland visa att man tar strid: Men cykelvägar vinner knappast några val, utan kritiken är med säkerhet i sak. Det är den styrande majoriteten som har som ansvar att skapa bredare majoriteter i för länet viktiga frågor. Det har den inte gjort i denna fråga, kommer den då att klara det i andra än mer betydelsefulla frågor?
Nej, det är dags att skärpa sig för regionpolitikerna och andra ledande företrädare. Det går att både visa på ideologiska skillnader och skapa en enad front gentemot Stockholm. Andra regioner klarar detta, och då är risken att Kalmar län inte får ett lika bra resultat.
Inget står och faller med de regionala cykelvägarna, men det är en varningsklocka att man inte når enighet ens i detta.
