Gymnasielagen är en juridisk mardröm

Att en svensk domstol underkänner en lag är mycket ovanligt. Regeringsformen stadgar att en domstol vid lagprövning ska beakta riksdagens ställning som folkets främsta företrädare.

Nu har två domstolar valt att inte tillämpa lagen. Förvaltningsrätten - Migrationsdomstolen - i Malmö förstärkt med en extra lagfaren domare gjorde således inte någon soloräd inom juridiken när den avfärdade lagstiftningen.

Samtidigt fattar Migrationsverket beslut efter beslut om uppehållstillstånd efter lagens bokstav -opåverkat av domstolarnas bedömningar. Det är beslut som blir omedelbart gällande och som inte kan ändras. Som det heter i svensk förvaltningsrätt: ”Ett positivt beslut har negativ rättskraft”. Det betyder i klartext att det inte kan överklagas.

Om Migrationsdomstolen underkänner lagen innebär det att de som inte fått sina fall prövade på nytt kommer att få avslag, medan andra som hamnat på rätt sida i handläggningskön får stanna. Den sökande i det aktuella fallet har för övrigt inte på något sätt kunnat styrka sin identitet och har också vägrat att genomföra någon medicinsk åldersbestämning.

För dem som lever mellan hopp och förtvivlan är detta en mardröm. Men det är också en legitimitetskris för regeringen - och riksdagen - som drivit fram en lag som sågas av domstolar. Domstolars möjlighet att underkänna lagar är tänkt som en konstitutionell säkerhetsventil, inget annat.

För Migrationsverket är frågan också komplex. Det är tämligen okänt att en myndighet på samma sätt som en domstol får vägra att tillämpa en lag som inte är förenlig högre rätt. Sverige har som det heter på statsvetarspråk en ”juridiskt inriktad förvaltning”.

Statliga myndigheter har lydnadsplikt gentemot regeringen, men dess tjänstemän ska samtidigt pröva lagar ungefär som domstolar. I detta fall är det bara att konstatera att den lag som också Migrationsverket valde att tillämpa underkänts av två olika domstolar.