Martin Tunström: Gränspopulism hotar nordismen
Medan kanoterna lastades på biltaken kollades nyheterna på mobilen en sista gång. Nej, idén att paddla västvärmländska Jösseälven från dess allra översta källflöden fick avskrivas. Turen går nämligen mellan gränsövergångarna i Mitanderfors och Håvilsrud genom Norge och risken för att nitiska norska tjänstemän skulle skicka tillbaka oss, eller föra oss till ett karantänshotell (dyrt och med trista norska maträtter) föreföll inte obetydlig. Kanoterna, tungt lastade med tält, mat och färskvatten, fick istället läggas i vattnet några få meter från gränsen på den svenska sidan.
I det lilla speglar sommarens äventyr något större. Det nordiska samarbetet fungerar uselt på grund av Coronasmittan. Jorden går inte under av att paddlingsplaner får ändras, men för gränspendlarna är de norska restriktionerna mot svenskar kännbara.
Den norska linjen motiveras med den mycket större smittspridningen i Sverige. Men i gränslandet anas också andra orsaker. Riksdagsledamoten och ledamoten i Nordiska rådet, Kjell Arne Ottosson (KD) som själv hör och ser den forsande gränsälven från sin trädgård har som många andra pekat på att coronakrisen används för att minska norrmännens gränshandel i Sverige.
Den har nämligen utvecklats till något av en valfråga inför Stortingsvalet i september. Det norska utflödet av kapital via gränshandel i Strömstad, Töcksfors och Charlottenberg räknas i miljarder. Och Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen har kritiserat ”sponsringen” av Sverige.
”Till bilden hör den norska politiska geografin. På den norska sidan av gränsen har Fremskrittspartiet flera av sina starka fästen.”
Till bilden hör den norska politiska geografin. På den norska sidan av gränsen har Fremskrittspartiet flera av sina starka fästen. Det är en region som inte kan förknippas med norska fjordar eller fjäll och som inte dragit samma vinstlott när det gäller oljan som kustlandet.
I Norge finns också en spridd bild av landsmännen som handlar lågstatusvaror som tobak, läsk och godis i Sverige. Den har fått det pejorativa negativa namnet Harry-handel.
Att gränshandeln blivit en svensk jätteindustri beror inte bara på valutaskillnader mellan den norska och den svenska kronan eller på den norska traditionen att gå på tur vilket också rymmer en biltur till svenska butiker och Systembolag.
Norge har en mer restriktiv syn på externa köpcentrum vilket driver upp prisnivån och livsmedelstullar pressar upp priserna och begränsar utbudet i norska butiker. Tidigare undersökningar har visat att det i en svensk butik finns dubbelt så många ostar som i en norsk. Det talar för att gränshandeln kommer att bestå som en effekt av att bland annat broderlandet står utanför EU. Norsk populism kan inte ändra på det.
Men efter Coronakrisen är det dags att dämpa tonläget och hela såren i det nordiska samarbetet. Och om än som en symbolisk åtgärd garantera att kanotleden genom Varaldsjøn och Møkeren åter är öppen och paddelbar.
Då läggs kanoten åter i vattnet.
Martin Tunström
