Granskningsnämnden mot fri journalistik
I SVT:s stora partiledardebatt var ett av ämnena integration. Det valde Agenda-redaktionen att bland annat diskutera utifrån vårens våldsamma kravaller runt om i Sverige, där poliser skadades allvarligt och många polisbilar sattes i brand. Kravallerna beskrevs i en dom från Göta hovrätt som ”ett synnerligen allvarligt angrepp på demokratin”. Flera gärningsmän dömdes till fängelsestraff.
De extrema händelserna blottar stora värderingsskillnader i det svenska samhället och visar på vilken ilska det finns mot det offentliga Sverige hos en stor mängd människor i utsatta områden och vilket våldskapital en del av dem besitter. Att det i allra högsta grad hör ihop med frågan om integration är uppenbart för de flesta.
Ledamöterna i Granskningsnämnden för radio och tv – utom reservanten Erik Fichtelius – menar däremot att inslaget strider mot kravet på opartiskhet: ”Nämnden anser att denna bildsättning, i kombination med ämnespresentationen i övrigt, ensidigt utgick från att upplopp skulle vara en direkt följd av bristande integration. På så vis reproducerade SVT en värderande syn på integration som riskerade att uppfattas som ett ställningstagande i en kontroversiell fråga.”
Det är ett förbluffande påstående. Om inte upplopp i utsatta områden med mycket hög andel befolkning av människor med ursprung i andra länder kan kopplas till integrationsfrågan, vad kan då göra det? Blir det då över huvud taget möjligt att i public service diskutera integration och att på något sätt illustrera den?
”Om inte upplopp i utsatta områden med mycket hög andel befolkning av människor med ursprung i andra länder kan kopplas till integrationsfrågan, vad kan då göra det?”
En fällning från granskningsnämnden kan avfärdas som en betydelselös markering, men i grund och botten är den ett ställningstagande från staten för när kraven i sändningstillstånden inte uppfylls. Granskningsnämnden är nämligen en del av Myndigheten för press, radio och tv. Nämnden har till uppgift att kontrollera att radio- och tv-bolagen följer sina sändningstillstånd. För public service-bolagen gäller det inte bara kravet på saklighet utan också kravet på opartiskhet. Men hur värderar man opartiskhet?
Svaret är att det är förbaskat svårt. Ändå försöker granskningsnämnden. Emellanåt trampar nämnden rejält snett, som i detta fall. Och i tider när det talas mycket om fri journalistik och styrning av public service kan det vara extra viktigt att uppmärksamma.
Nämnden är med beslut av det här slaget inne och i efterhand dömer i redaktionella beslut vad gäller bildsättning och enstaka formuleringar. Den skickar därmed ett tydligt meddelande om vad som inte är okej. För redaktionerna innebär det en klar begränsning. Om vi inte får illustrera integration med brinnande polisbilar, hur får vi då göra? Får vi över huvud taget tala om ”bristande integration”. Det i sig är ju en värdering. Får vi ens tala om integration, då det också kan sägas vara en värdering att människor ska integreras?
Det är ett petande i redaktionella beslut som snarare skadar trovärdigheten för public service. Det är något SVT:s och SR:s medarbetare bör vara oroade över, alldeles oavsett regering.
