Godisvansinnet

Godishysterin sprider sig i Sverige. Vi konsumerar mer än någonsin - forskarna höjer varnande pekfingrar. Från EU kommer indikationer att det är lakritspipor och chokladcigaretter som får oss att börja röka. (Även om lakritspiporna nu råkar frias.) Kan inte någon tala om för byråkraterna i Bryssel att syssla med vettigare problemställningar?

Och givetvis infinner sig nu, som när det kommer till allt dumt och obehagligt, den ärkesvenska reaktionen. Att förbjuda. Nu i formen "Förbjud reklam för godis". Stackars svenskar, ska vi någonsin komma ur denna ryggmärgsreflex? Devisen "syns inte - finns inte" har blivit våra myndigheters officiella valspråk när det gäller allt från alkohol till de dåförtiden kontroversiella parabolantennerna.

Gunborg Palme, forskarstuderande vid Karolinska institutet, är den som framkastat godisförslaget i Svenska Dagbladet. Hon anser att godiset är lika farligt som tobak och andra droger. "Liksom vid andra missbruk ger drogen en kortvarig lyckokick (...) Socker och vitt mjöl absorberas snabbt. (...) Socker kombineras ofta med andra droger, till exempel koffein i coca-cola och teobromin i choklad." Hemska öde, tänker läsaren.

Ingen förnekar att det finns ätstörningar i samhället, som till mångt och mycket styrs av idealbilder om hur man ska se ut för att vara "lyckad". Många far mycket illa. Övervikt är ett växande folkhälsoproblem, fetman bland våra barn ökar och skräpmaten vinner mark på den nyttigare kostens mark. Det är allvarligt. Men förslaget att förbjuda godisreklamen för att komma till rätta med de omfattande problemen får bara läsaren att dra på munnen.

Gunborg Palme verkar röra sig i samma tankebanor som de konsumenter i USA som stämmer snabbmatkedjorna för sin fetma. Det är ett bakvänt sätt att se på samhället - och ett förenklande av problematiken.

Det officiella Sverige lider, och har länge lidit, av en förenklingstendens. Att förbjuda har blivit ett sätt att göra sig av med dåliga samveten inom statsapparat, partiväsende och på myndigheter. Genom att förbjuda undviker man att lägga ansvaret på den enskilda individen, men man kan ändå känna att "något har hänt" - trots att inte så mycket verkligen har hänt för att ta itu med problemet. I detta fall: barn och ungdomar som rör alldeles för lite på sig, ägnar sig åt att sitta framför datorn, samt äter fel saker vid oregelbundna tider och vid fel tider på dygnet.

Vilket i sin tur är faktorer som troligen kan härledas mer till dataåldern och den privata situationen för barnet eller ungdomen, mer än till den försåtliga godisreklamen.

Idrotten har som bekant varit ett trängt skolämne under senare år. Utbildningsminister Östros fick backa när idrottseliten protesterade i Expressen, med Björn Borg i spetsen.

Varför inte kritisera den socialdemokratiska skolpolitiken i stället?