Gängkriminell kulturskymning
Under de senaste tio åren har gangsterrappen nått en bredare publik. Samtidigt har flera rappare som blivit rikskända genom musiken gripits och dömts för våldsbrott. I Sverige är det relativt nytt att aktiva kriminella ägnar sig år musik, men utomlands är det inte det. I exempelvis Storbritannien har myndigheter länge censurerat viss rapmusik. Det har föranletts av raplåtar där mördare hyllas och mordoffer hånas.
Det är viktigt att skilja på konst och person. Ett briljant verk kan vara lika briljant även om dess upphovsperson är klandervärd. Däremot är det ett problem när musiken är en oskiljaktig del av gängkriminaliten.
Kriminologen Fredrik Kärrholm, numera riksdagsledamot för Moderaterna, beskrev i boken Gangstervåld (2020) hur gangsterrappen hänger ihop med den kriminella livsstilen. Det som utmärker gangsterrappen är kombinationen av polisförakt, drogliberalism och våldsromantik. I rappen lyfts en mansroll fram – ett ideal – som bygger på en kriminellt präglad makulinitet, enligt Kärrholm. Det i sig är ett problem. För unga killar i utsatta områden, som i skuggan av svaga skolresultat och avsaknad av manliga förebilder söker en identitet, blir gangsterrappen och dess status en lockande inkörsport till den kriminella livsstilen.
År 2018 medgav den världsberömde rapparen Jay-Z i en intervju på Netflix att mycket rap är påhittad: ”Vissa [rappare] berättar bara berättelser, väldigt få berättar sin livshistoria”. Det sätter fingret på den svenska gangsterrappens problem. I boken Tills alla dör (2021) av journalisten Diamant Salihu ges exempel på hur vissa formuleringar i svenska raplåtar varit direkta referenser till mord inom gängmiljön. Ibland kan det vara menat som en hyllning, ibland som en provokation. Vissa sådana låtar har spelats miljontals gånger på Spotify.
Det är skillnad på dikt och verklighet. När Ebba Grön på 1970-talet sjöng om att beväpna sig och att borgerligheten tålde lite bly i nackarna, var det stötande. Men Ebba Grön beväpnade sig aldrig på riktigt. Häromåret frikändes rapparen Frej Larsson i Högsta domstolen från anklagelser om hot mot tjänsteman. Han hade bland annat refererat till en högt uppsatt polis som en fisk som skulle filéas. Även om verkshöjden kan diskuteras, är sådana uttryck harmlösa. De är väsensskilda från gangsterrappens glorifiering av våldsbrott som rapparna själva begår.
”Även om verkshöjden kan diskuteras, är sådana uttryck harmlösa. De är väsensskilda från gangsterrappens glorifiering av våldsbrott som rapparna själva begår.”
Den brittiska lösningen att censurera våldsamma rappares musik, har varit ett effektivt sätt att förhindra provokationer som annars kunnat få gängkonflikter att eskalera. Det är svårt att uppskatta hur stor betydelse haft för att motverka skadliga ideal, men den bör inte underskattas. Svensk grundlag omöjliggör sådana lösningar. Det bästa sättet att motverka gangsterrap blir därför att se den för vad den är: ett uttryck för den eskalerande gängkriminaliteten.
