Frivilligförsvarets beredskap är god

Frivilliga Automobilkåren (FAK) kallades in för att i samverkan med veterinärer transportera kadaver från farbar väg till platsen för test. Där finns medlemmar från Blå Stjärnan som kontrollerar om döda djuren drabbats av pesten eller ej. Och i den uppsatta ledningscentralen sitter tillsammans med Jordbruksverkets personal informatörer från Försvarsutbildarna.

Det brukar sägas att de frivilliga försvarsorganisationerna ska komplettera försvaret eller den civila krisberedskapen med så att säga ”mer förmåga” än vad som enligt den statliga bedömningen är fastställd.

Bilden från Fagerstatrakten är snarare den att denna tänkta stödjande funktion i själva verket blir bärande när en kris inträffar. Frivilliga Automobilkåren ska exempelvis svara för en organisation med fem personer i veckan i Fagerstatrakten utan att veta hur lång insatsen kommer att bli. Kommer den att ta några veckor, månader eller år?

När det det gäller det stora utbrottet av salmonella hos äggproducenten i Fliseryd, i Mönsterås kommun var Frivilliga Automobilkårens transportförmåga avgörande. Samtidigt får organisationer som FAK ansvar utan anslag när den ska bygga upp depåer med utrustning på fler platser i Sverige - bland annat i Växjö - som ska finnas tillgängliga vid kriser eller katastrofer. Från översvämningar till en tågolycka.

Det är lätt att förstå frustrationen hos de 18 organisationerna som helt ignorerades när försvaret av Sverige och den civila beredskapen tog som det heter på byråkratspråk en ”strategisk paus”. Folklig förankring och det starka deltagande som alltid utmärker ideellt engagemang i lokalsamhället var värden som ignorerades i professionaliseringens tid.

När försvarsmakten får miljarder till personal och avancerade vapensystem tas engagemang och insatser från frivilligförsvaret organisationer för givet. Istället kunde länsstyrelserna i Kalmar och Kronoberg visa på motsatsen och inspireras av kollegorna i Värmland där länsstyrelsen nyligen ingick en avsiktsförklaring med frivilligförsvaret.

De olika förbunden är samtidigt på gott och ont anomalier - ja udda fåglar i det svenska samhället.

De jobbar å ena sidan med statens allra främsta uppdrag, att trygga suveränitet och frihet. Samtidigt är de å andra sidan fria från staten. Föreningsfrihet råder och försvarsdepartementets möjligheter att styra och ställa är begränsad.

Strukturen är också ett bekymmer. Att det finns 18 olika organisationer från Frivilliga radioorganisationen till Sveriges bilkårers riksförbund torde vittna om behovet av reformering, sammanslagning och effektivisering.

Men utan självständigheten hade organisationerna kanske inte överlevt ”den strategiska pausen”. Deras räddning var att regeringar som lade ner regementen och baser paradoxalt nog saknade rådighet över en del av landets faktiska militära och civila försvar.