Friskolorna kan nu bli vad de ska vara

”Helrenovering,” sade skolminister Lotta Edholm (L) när hon på fredagen presenterade en lång rad förslag som ska utredas för att reformera friskolesystemet.

Långtgående löften har deklarerats tidigare från borgerliga politiker. Under alliansåren kritiserades riskkapitalisternas skolägande. Ständigt har det talats om behovet av mer insyn och kontroll – något som för övrigt går emot vanlig borgerlig byråkratikritik.

Men nu till skillnad från då är perspektivet förändrat. Borgerliga skolpolitiker har länge gjort det stora misstaget att förminska strukturproblem till att handla om (ett fåtal) enskilda exempel. Men det är nu inte några enskilda små ”start ups” som sätter glädjebetyg – fuskbetygen är ett resultat av utformningen av skolsystemet. Lärartätheten och andelen behöriga lärare är inte lägre hos några lycksökande skolentreprenörer utan generellt i friskolevärlden. Till detta kommer att en bärande idé i friskolesystemet förvanskats av koncerner. Meningen var att skolpengen skulle följa eleven. Inte att den skulle kunna användas till uppköp eller etablerandet av nya skolor.

Och goda resultat härstammar till del från att skolorna har möjlighet att påverka sitt elevunderlag. Å ena sidan lockar friskolor ofta de mest studiemotiverade eleverna. Å andra sidan satsar andra koncerner på massundervisning av lågpresterande elever som ger klirr i kassan.

I grunden måste borgerliga skolpolitiker ställa sig frågan. Ser man skolan som en språngbräda för en enskild elev, eller som ett system som ska lyfta en kunskapsnation, som skapar bildning och välstånd och som tryggar humankapital till forskning, sjukvård och industri? Den senare utgångspunkten borde vara den självklara. Och i det spåret har fungerande friskolor en viktig roll att spela.

Erkännandet och påpekandet av systemfelen andades både insikt och politiskt allvar. På flera punkter går förslagen som ska utredas betydligt längre än vad som tidigare diskuterats. Bland annat diskuteras en uppstyckning av skolkoncerner så att friskolepengen inte ska kunna föras vidare från en skola till annan verksamhet, läs investeringar. Ett annat förslag är att skolor som har otillräckliga resultat i relation till elevunderlaget ska kunna beläggas med vinststopp. I kombination med den utredning av fuskbetygen som tillsats kan den regeln fungera rejält kvalitetsstärkande.

En renovering genomförs för att det finns något värdefullt att bygga på. Det är ett väl valt ord också i sammanhanget. Med de förändringar som nu ska diskuteras kommer friskolesektorn att bli mer som den en gång var tänkt att vara.

Konkurrensen från skolor med annan styrningsmodell än den kommunala kan ligga i hela samhällets intresse. I rätt struktur, utan glädjebetyg och tystnadskultur, främjar den kvalitet och bidrar till att lyfta också kommunala skolor.

Med profilerade friskolor följer rektorer och skolledare som hela tiden vill förbättra sin egen verksamhet. Och valfriheten bidrar också till att uppvärdera både elever och föräldrar.

I denna modell får idéburna och lärarstyrda skolor också betydligt större möjligheter att etablera sig och väx. Den kraft i civilsamhället som skapade folkhögskolorna kan också tillgodogöras i grund- och gymnasieskolan.

De tankarna är lika aktuella i dag som nä friskolesystemet byggdes upp.