Friskolorna bör vårda sitt förtroende
Det är ingen lätt sak att befinna sig i stormens öga. I det rådande opinionsläget står den som vill värna friskolereformen inför en svår utmaning. Förtroendekrisen för svenska friskolor är ett faktum.
Den senaste tidens skandalrubriker gör inte saken lättare. Häromveckan var det nyheten om hur Academedia lanserat gymnasieguider online – men som endast inkluderade koncernens egna skolor. Det följdes snart av uppgifter i en SVT-granskning att Internationella Engelska Skolan använt delar av skolpengen och bidragspengar till koncernens ägarbolag.
Och denna vecka rapporterades det att Thorén Business Schools rektor ställt krav på hur eleverna ska bete sig under ett besök från Skolinspektionen för att ge ett gott intryck. En inspektion föranledd just av att skolan fått kritik för att undervisningen inte gick rätt till.
Det är en vanlig impuls att ställa krav på hårdare kontroller när det kommit fram allvarliga uppgifter om missförhållanden på skolor – till exempel när när det uppdagats att vissa friskolor haft koppling till extremism. Men poängen med sådana kontroller försvinner om problemskolor försöker komma undan genom att ge kontrollanterna en vilseledande uppfattning av skolan.
”Man kan vara friskolevän och samtidigt se behovet av förändringar.”
Det framstår alltmer som att friskolorna själva behöver göra något för att ordna upp missförhållandena. Det finns ett behov av någon form av gemensamma överenskommelser, standarder och regler. Ett slags hederskodex, byggt inte på rädsla för granskande kontroller utan hellre motiverat av omsorgen för elevernas bästa.
Långt ifrån alla skolor är problemskolor. Alla friskolor ska inte dras över en kam, som tendensen lätt kan bli i den mest friskolefientliga vänstern – eller för den delen hos Liberalerna och Sverigedemokraterna som egentligen vill förbjuda alla konfessionella respektive specifikt muslimska friskolor.
Däremot drabbas tyvärr alla friskolor – även de skötsamma och välfungerande – av den förtroendeskada som de återkommande skandalerna ger upphov till. Alla blir lidande av de enskildas oriktigheter. Att identifiera de problem som finns och önska förändring ska inte misstas för att vara emot friskolesystemet som sådant; man kan vara friskolevän och samtidigt se behovet av förändringar.
Friskolereformens införande var i grunden något värdefullt, och friskolornas existens är något gott. Men att vårda förtroendet för friskolorna innebär att också utvecklas i takt med tidens behov och ta itu med de utmaningar eller svagheter man upptäckt under tidens gång.
