Frihet under ansvar
Socialdemokraterna går föga förvånande framåt i opinionsundersökningarna. Krisen är extern, regeringen har under krisen viftat med svenska flaggor och manat till sammanhållning medan oppositionen länge erbjöd borgfred. Lägg därtill att debatten nu handlar mindre om frågor som brottslighet och integration och mer om sjukvård och arbetslöshet. Förenklat uttryckt var krisen en ”game changer” för det politiska samtalet.
Men frågan som på många sätt kommer att avgöra de kommande årens politiska utveckling är vilka politiska krafter som kommer att förknippas med den mjuka ”svenska” linje som präglar smittskyddet – och som om den lyckas kommer att stärka förtroendet för politik och samhällsinstitutioner.
Hur ”svensk” är egentligen avsaknaden av begränsningar och ingripande åtgärder? Ja, det som framför allt skiljer den svenska hanteringen från andra länder är myndigheternas starka roll. På den dagliga presskonferensens scen står experterna, myndighetsföreträdarna och läkarna. De behöver inta ta hänsyn till opinioner eller gruppintressen utan fattar beslut utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Historiskt har socialdemokratin också haft ett komplicerat förhållande till ämbetsmannastaten som uppfattats som en alltför självständig maktsfär.
Men kan sloganen ”frihet under ansvar” förknippas med den socialdemokratiska modellen? Sverige brukar beskrivas som statsindividualistiskt. Samtidigt finns en ständig kamp inom socialdemokratin om hur ingripande staten – det som partiet ofta kallar samhället – ska bli.
I krisen har individens egna val framhållits. Det är delvis en följd av Sverige saknat särskild undantagsregler och att politiska beslut måste förankras i riksdagen. Men det är också en hållning som kan te sig osvensk, eller i vart fall inte särskild socialdemokratisk. I andra sammanhang drar sig den politiska makten inte för att inskränka friheten hos individen, familjen eller föreningen. När det gäller föräldraförsäkring ska beteenden styras mot ett ”jämställt” uttag. Alkoholpolitiken har rätt eller fel anklagats för att bygga på förmynderi. Efter Corona lär få kalla Sverige för ett förbudssamhälle.
Frihet under ansvar ter sig vara en framgångsrik linje för att möta Corona, även om andra faktorer som politiken inte kan påverka spela in. Som hur vi bor i Sverige. Men om den enskilde struntar i rekommendationer från Folkhälsomyndigheten drabbar det andra. Politiken på andra samhällsområden har däremot begränsat den enskilde, även om dennes handlingar inte skulle skada andra.
Orden frihet under ansvar har aldrig varit något socialdemokratiskt mantra. De utgår från en moraliskt bunden individ. Det är ett underifrån snarare än det ovanifrån perspektiv som bygger på kollektiv, klass och grupper.
Det är ett frihetsbegrepp kombinerat med förståelsen av att människan samtidigt är en del av ett större sammanhang. Utan ansvar och gemenskaper blir individen ensam och svag utlämnad till statens välvilja. Utan frihetsdimensionen blir samhället lätt auktoritärt och människan blir underordnad statsmakten. Orden frihet under ansvar beskriver därför inte bara individens roll utan också den starka men begränsade statsmaktens. Orden understryker att människan är en social varelse, men också att den är en skapande.
I svensk politik har ”frihet under ansvar” framför allt varit en paroll för liberalkonservativa och kristdemokratiska politiker. Återstår att se om socialdemokratin efter Coronakrisen försöker triangulera och göra begreppet också till sitt eget.
Martin Tunström
