Frihet kräver samarbete inte överstatlighet
Frihet och säkerhet. När Moderaterna under helgens Sverigemöte lanserade sin valkampanj var det under parollen ”För ett fritt och säkert Europa”.
Det är ett budskap som harmonierar tydligt med Tidöregeringens politiska fokus på hemmaplan, där frågor som kampen mot gängbrottsligheten och stärkandet av Sveriges försvarsförmåga och motståndskraft står högt i kurs. Att stärka säkerheten är att värna friheten.
Det gäller också på EU-nivå, och även där har såväl frihetens värnande som stärkandet av säkerheten blivit heta frågor. Med det auktoritära Ryssland som granne, dess pågående invasion av Ukraina, och risken att Donald Trump åter blir USA:s president – vilket kan få negativa konsekvenser för både det amerikanska stödet till Ukraina och för USA:s villighet att hedra avtalet med sina Nato-allierade i Europa – har kommissionsordföranden Ursula von der Leyens (EPP) målsättning om en europeisk strategisk autonomi seglat upp som en viktig fråga.
För Moderaternas del verkar säkerhetsaspekten handla mindre om försvar och strategisk autonomi, och mer om lag och ordning. Man vill inrätta en europeisk specialpolis just för att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten och terrorism (fröet till ett europeiskt FBI?), och även dra in den fria rörligheten för gängkriminella. Fortsatt kamp mot gängen, men på EU-nivå helt enkelt.
”I fråga om frihet markerade Tobé också att parlamentsvalet är ett värderingsval.”
Och helt visst är det så att nationella lösningar inte räcker om man vill besegra gängen. Här krävs gränsöverskridande metoder. En påminnelse om vad EU faktiskt skulle kunna vara bra för, i en tid när många bara vill se de negativa sidorna.
Men energifrågan då? Skogsbruket? Den gröna omställningen? Vissa frågor ter sig hittills märkligt frånvarande vad gäller sakpolitisk konkretisering. Men av nuvarande europaparlamentarikern Tomas Tobés tal under Sverigemötet att döma, med dess pikar mot bland annat ineffektiv klimatpolitik, lät det som att det finns mer i arsenalen som presenteras först senare.
I fråga om frihet markerade Tobé också att parlamentsvalet är ett värderingsval. I sig är det en välkommen markering. Värderingar är avgörande betydelse, och relaterar till flera av de utmaningar som samhället möter i vår tid både nationellt och internationellt.
Men något tröttsamt är det med försöket att göra abortfrågan till en valfråga. Aborträtten i Sverige är inte hotad. Inte heller hotas den i Europaparlamentet. Och trots att Moderaterna motsätter sig federalism och överstatlighet från Bryssel vill man ändå själva ägna sig just åt överstatlighet genom att skriva in aborträtten i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Det är motsägelsefullt. Att ta ett sådant steg bakåt, samtidigt som man annars tar två steg framåt, riskerar att skrämma bort potentiella väljare som värdesätter just subsidiaritetsprincipen i EU.
