Freda katedern från IT-lösningar
Rättad version. Undersökning från läromedelsförfattarna.
Vem ska bestämma över undervisningen i ett klassrum? Det enkla svaret är läraren.
I lärarens roll ligger rimligen också att själv och tillsammans med kollegiet - de andra lärarna och särskilt ämnesansvariga - välja lämpliga läromedel. Förlorar kollegiet den möjligheten förvandlas läraren till en robot som inte styr över sin egen undervisning.
Därför är det olämpligt att införa statlig granskning av läromedel. Men det är också viktigt att notera hur lärarrollen påverkats av digitaliseringen av skolan. När IT-hjälpmedel flyttas in i klassrummen, så försvinner nämligen en del av lärarens bestämmanderätt.
I en intressant undersökning från läromedelsförfattarna tillsammans med lärarfacken och elevorganisationerna har inköpen av läromedel i svenska skolor granskats. Den ska läsas med utgångspunkten att trots att kostnaderna för skolan ökat kraftigt i Sverige så har anslagen till läromedel inte hängt med. De är låga i ett nordiskt perspektiv. Av de skolor som omfattas av undersökningen är också anslagen till läromedel något högre i fristående skolor än i kommunala. Med en kommunaliserad skola är de stora skillnaderna i inköp mellan kommunerna inget att förvånas över.
Om lärarkollegiet understryker att resurserna inte alltid finns, bara 10 procent anser att de kan köpa in alla de läromedel som behövs, ligger i varje fall makten över beställningarna av trycka böcker och tidskrifter kvar hos lärarna. 81 procent av lärarna säger att de svarar för inköpen.
Men när det gäller digitala hjälpmedel fattas inköpsbesluten inte längre i lärarrummet. Ofta beslutas de på rektorsexpeditionen (43 procent av fallen) och ibland till och med av nämnder eller skolförvaltning (24 procent).
Det är en byråkratisering av skolan som framträder. Där traditionella lärarbeslut flyttas till en allt större krets av administratörer som inte arbetar med elever. Som inte är pedagogiskt skolade och som saknar aktuella ämneskunskaper.
Läraren får därmed en mer passiv roll. Det är svårt att inte dra slutsatsen att detta omgående försämrar den direkta undervisningen. Läraren får använda läromedel som någon annan köpt in. Det försvagar också långsiktigt lärarprofessionen.
Med tanke på att inköpen av digitala hjälpmedel väntas öka finns det anledning att se med oro på undersökningen. Lärarrollen är redan tillräckligt utsatt även om det skett lönesatsningar under senare år.
Handlar det för övrigt bara om att se över beslutsgångar eller finns det ett problem med skolans teknikhype i sig?
Svaret är kanske det senare. Kalmarrektorn och författaren Linda Blomdahl Petersson visar i sin bok Skolcoachboken: egen utveckling – gemensam framgång” (2020) (Liber AB) att det vetenskapliga stödet för pedagogiska IT-lösningar är svagt.
”Det är lätt att kallas bakåtsträvande så fort man kritiserar digitala satsningar, men faktum är att olika val av pedagogiska arbetssätt måste diskuteras”, både för vår egen och elevernas skull”.
Tyvärr har denna typ av skolfrågor försvunnit ut i skolkorridoren. Fokus är i den politiska diskussionen på driftformer eller disciplin. Lärarrollen och lärarens ställning diskuteras i stort sett aldrig. Och knappt någon verkar ha sett hur makten över kunskapen flyttas till fritidspolitiker och skoladministratörer.