FRA-spaning under radarn
Den svenska signalspaningsmyndigheten FRA kallar sig alltid så och uttalar aldrig det fulla namnet Försvarets Radio Anstalt eftersom myndigheten inte hör till försvarsmakten utan är civil, den jobbar allt mindre med radio och ordet anstalt för tankarna till ett fängelse. (Även om FRA:s högkvarter på Lovön är väl så bevakat.)
I den utredning som regeringen fick förra veckan skrevs dock genomgående hela namnet på myndigheten återkommande ut.
Det var emellertid också det enda i utredningen som förde tankarna till myndighetens historia. Luntan speglar de istället de stora förändringar som skett i svensk säkerhetsdoktrin på några få år. Och den vittnar om hur säkerhetspolitiken ändrats genom små steg, genom avtal, gemensamma övningar och föga uppmärksammade propositioner.
I sak föreslås en reglering av FRA som möjliggör att signalspaning får ske för andra staters intressen. I dag kan FRA dela information med andra staters underrättelsetjänster. Men myndigheten får bara aktivt inrikta spaning om uppdraget rör Sverige eller svenska intressen.
Utbytet av underrättelser sker i första hand mellan stater. Det betyder att om en underrättelsetjänst söker information från andra, måste den också bidra med uppgifter. På detta område har Sverige historiskt utmärkt sig med en kvalificerad signalspaning som på underrättelsespråk kallas för Sigint.
Förändringen kan ses som en anpassning till den säkerhetspolitiska strategi som dag är Sveriges. Under senare år har olika avtal slutits med regeringar i USA, Frankrike och Storbritannien. Den svenske försvarsministern talar öppet om att det är amerikanska marinsoldater stationerade i Trondheim som ska försvara Sverige i en kris. För någon vecka sedan övade svenska operatörer från specialförbanden med sina amerikanska kollegor i Stockholms skärgård.
I denna kontext växer det ömsesidiga behovet av underrättelser. Andra stater kan ha särskilda önskemål om information gällande grupper och stater som Sverige har särskilda kunskaper om. Samtidigt som Sverige får ökad tillgång till uppgifter som kommer från andra.
Med en förändrad lagstiftning är också tanken att Sverige ska visa sin lojalitet till samarbetsländerna inom Nato. Som icke-Natomedlem blir strategiska samarbeten allt viktigare. Att Sveriges bidragit med specialförband till koalitionens utbildningar i Irak har ett likartat syfte. Genom att ställa upp för andra räknar vi med att få hjälp i retur. Eftersom avtal alltid är svagare än de juridiska förpliktelser som följer av Natostadgan blir detta uppvisande av lojalitet en central del av det svenska säkerhetsbyggandet.
Underrättelsesamarbeten väcker alltid oro och frågor. Hur hanterar andra den information som FRA-letar fram? Med vilka stater FRA samarbetar är för övrigt också hemligt.
Med myndigheten är ingen ”shop”, varken för eller nu, som det går att köpa känslig information från.
När det gäller att spana på mål för andra staters räkning är det regeringen som har sista ordet enligt lagförslaget. Ingen kan således beställa signalspaning, den kan bara begäras och ske i enlighet med svensk lag. Ja, en underrättelsetjänst är något av det mest suveräna en stat har.
Även denna spaning ska förhandsprövas av Försvarsunderrättelsedomstolen och granskas i efterhand av Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet.
Under det gångna året har det svenska beroendet av Nato och USA i högre grad än tidigare diskuterats öppet. Ändå är det något av ett dubbelspel som sker, vilket kan skapa opinionsmässiga avslag. Den säkerhetspolitiska (fram)stegen går om uttrycket tillåts i alltför hög grad under väljarnas radar.
