Förebyggande krafttag på tiden
Ungefär hälften av alla föräldrar tackar nej när socialtjänsten erbjuder dem och deras barn frivilliga insatser. Det är ingen hemlighet att detta problem är mer förekommande bland föräldrar födda i utlandet än bland inrikesfödda föräldrar. Det försvårar möjligheterna att tidigt hjälpa familjer där unga exempelvis är på glid in i de kriminella gängens klor. Även i Kalmar har allt yngre barn rekryterats till gängen.
För att förhindra att socialtjänsten ska behöva stå maktlös och handfallen inför detta vore en idé att öka möjligheterna för så kallat mellantvång.
Ett välkommet initiativ från regeringens sida är den utredning man tillsätter för att uppdatera lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Utredningen kommer bland annat att inkludera en översyn av möjligheterna att använda LVU dels för unga som riskerar att dras in i allvarlig brottslighet, dels för unga som utsätts för hedersvåld. Att omhänderta barn som behöver hjälp ska helt enkelt bli enklare.
I den svenska debatten talas det ofta om vikten av förebyggande åtgärder, antingen som ett alternativ till eller i förening med de hårdare satsningarna på rättsliga påföljder eller polisiära befogenheter. Mer sällsynt är det med konkretisering av vilka åtgärder man egentligen efterlyser. Nu tas ett viktigt steg för just de förebyggande insatserna mot gängkriminaliteten.
”Risken finns att detta gjuter olja på LVU-konspiratorikernas redan flammande eldar.”
Det finns dock en uppenbar risk i sammanhanget som också bör tas hänsyn till. Vi har under de senaste åren sett hur den så kallade ”LVU-kampanjen” härjat mot Sverige. En desinformationskampanj byggd på konspirationsteorier om att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn och rentav tvångskonverterar dem till kristendom.
Det är anklagelser som egentligen är så bisarra att man skulle vilja skratta åt dem, om det inte vore för att de har en direkt påverkan på Sveriges säkerhetsläge. Den islamistiske terroristen som sköt svenskar till döds i Bryssel berättade i en videoinspelning att dådet var en hämnd mot Sverige, och det har framkommit att han på sociala medier följt ett konspiratoriskt konto som varit delaktigt i LVU-kampanjen.
Om socialtjänsten till slut får mer ändamålsenliga möjligheter att ingripa mot barn och unga som antingen lider av hedersvåld eller dras in i gängens hårda värld så finns risken att detta gjuter olja på LVU-konspiratorikernas redan flammande eldar.
Här finns alltså en uppenbar säkerhetspolitiskt dimension som inte får underlåtas.
Det är inte ett skäl att avstå från förbättrade möjligheter till mellantvång, men däremot en anledning till vara vaksam och noga tänka igenom hur reformen genomförs – och hur verktygen används ute i verkligheten. En förändring är nödvändig alldeles oavsett. De förebyggande åtgärderna behövs nu mer än på länge.
