Fogden flyttar från landet

”Kronofogden flyttar ut jobb i landet”, skrev myndigheten i mitten av oktober. Kalmar hör till vinnarna tillsammans med ett flertal andra residensstäder. Från Stockholm flyttas 80 årsarbetskrafter och kontoren i Handen och Täby avvecklas.

Motiven uppges det i skrivelsen är att enligt regeringens önskemål stärka närvaron utanför Stockholm.

Men den som läser skrivelsen till dess slut ser att flytten från Stockholm inte är den enda nyheten. Tre kontor läggs samtidigt ner, det gäller Hudiksvall, Arvika och Mora som mister närvaron av den statliga myndigheten. Å ena sidan minskas jobben i Stockholm, å andra sidan så minskar den statliga närvaron i städer med mindre än 20 000 invånare.

Några jobb som flyttas står inte Mora, Arvika och Hudiksvall och faller med, kan det tyckas. Den statliga jobben per myndighet är sällan många och en neddragning får i sig inga större konsekvenser. Men ta Arvika som är ett exempel på hur alla myndigheter ser till sitt och ingen har ansvar att se till helheten.

Åklagartjänsterna flyttade till Karlstad. Tingsrätten drabbades av domstolsdöden och uppgick i Värmlands tingsrätt. Så försvann tjänster på Lantmäteriet. Polisen var också länge en lokal myndighet. Och nu flyttas alltså också Kronofogden. Sammantaget innebär det att specialistkompetens försvinner. Utan tingsrätt saknas arbetsmarknaden för advokater. Näringslivet får svårare att rekrytera experter och platsen blir mer isolerad från den avancerade arbetsmarknaden.

Så, när den sedvanliga statliga närvaron tonas ned, kommer istället kraven och behoven av regionalpolitiska åtgärder.

På stöd, program och tillfälliga, läs dyra, satsningar. Att värna myndigheternas närvaro över (nästan) hela landet bör således ses som ett slags ”kvalitet i regionalpolitiken”. Effektiva myndigheter utgör också en fungerande bas i ett samhälle, som inte bara handlar om arbetstillfällen.

Det mer spektakulära i fallet med Kronofogden är att omlokaliseringarna och avvecklingarna i tre landsortskommunerna sker samtidigt som nya regler för myndigheters lokaliseringar är på gång - i syfte att främja just statlig myndighetsnärvaro över landet, något som tidningen Hela Hälsingland uppmärksammat,

Myndigheternas självständighet i Sverige är långtgående och i det ligger bland annat att fatta beslut om egen organisation och lokalisering. I en regeringsskrivelse som är under behandling föreslås dock att avvecklingar av närvaro i en kommun alltid ska beslutas av myndighetens ledning, de får inte delegeras. Det kravet lever Kronofogden väl upp till.

Däremot så skulle Kronofogden inte handla i linje med andra delar av den förordning som är på gång. I den ingår att en avveckling ska föregås av en konsekvensanalys. Någon sådan har inte genomförts.

Den obligatoriska konsekvensanalysen ska innehålla de verksamhetsmässiga, ekonomiska och personella konsekvenserna av myndighetens planerade beslut, samt en bedömning av de regionala konsekvenserna. Av analysen ska också framgå vilka alternativa möjligheter som finns att utveckla eller rationalisera myndighetens befintliga verksamhet i kommunen. Beslutet ska också sändas till kommunen, länsstyrelsen och den organisation som har utvecklingsansvar, vanligen regionen, över den aktuella kommunen.

Kronofogdemyndigheten genomför alltså sin kombination av utlokalisering och centralisering precis innan nya regler väntas träda i kraft.

Det är utmana i något väl hög grad. Centralstyrning av myndigheternas närvaro skulle kollidera med självständigheten och med andra mål som effektivitet och kostnadspress. Det skulle också öka den onödiga byråkratin. Men är nya regler på väg, som balanserar självstyre och ansvar, hör det till att ta hänsyn till dem. Kronofogdens agerande vittnar om varför det nya regelverket behövs.