Flagga inte för myndighetsinflationen
Det heraldiska vapnet är klart, men någon generaldirektör har ännu inte rekryterats för Myndigheten för totalförsvarsanalys som börjar sin verksamhet med det nya året.
Antalet statliga myndigheter fortsätter därmed att växa. I skrivande stund uppgår de till 253 myndigheter under regeringen, enligt det allmänna myndighetsregistret. Lägg därtill fem under riksdagen, några statliga affärsverk, AP-fonderna, domstolarna och ambassaderna.
Och trots återkommande ambitioner från olika politiska läger att minska och slå samman myndigheter blir summan av kardemumman alltså ändå en ökning. Förra året inrättades tre nya myndigheter – Myndigheten för psykologiskt försvar, Institutet för mänskliga rättigheter, och Fondtorgsnämnden – medan ingen lades ned. År 2024 startar också Utbetalningsmyndigheten upp för att minska fusk med ersättningar och bidrag.
Det är förenklat att stirra blint på siffrorna. Att starta en myndighet istället för att lägga det nya ansvaret på en existerande kan vara ett sätt att visa politisk handlingskraft. Samtidigt som en ny myndighet innebär uppstartsproblem i form av långdragna rekryteringar, nya direktiv och lokallösningar.
En nyinrättat myndighet kan också syfta till att säkra att en uppgift får en lämplig struktur och ett eget direkt ansvar under regeringen. En avancerad granskning som läggs inom departementets eller annan myndighets ram kan också få svagare kraft. Försvarsanalysen blir exempelvis tuffare än biståndsanalysen som ligger inom Expertgruppen för biståndsanalys, vilken saknar myndighetsstatus.
Myndigheten för totalförsvarsanalys ska lätt förenklat granska hur försvaret använder sina pengar och om myndigheten når sina mål. Målen är samtidigt många och inte sällan oklara. En enkel slutsats blir då att målen inte nås. Frågan är då vad myndigheten verkligen kommer att tillföra. Totalförsvarets forskningsinstitutet (FOI) finns för övrigt redan och både Ekonomistyrningsverket och Statskontoret är etablerade institutioner med granskning som uppgift om hade varit möjliga instrument att använda om man vill analysera mera.
”Institutet för mänskliga rättigheter framstår som en främmande fågel i svensk förvaltning.”
Institutet för mänskliga rättigheter framstår som en främmande fågel i svensk förvaltning. Myndigheten ska granska hur regeringen når olika mål gällande mänskliga rättigheter. Den typen av kontrollmakt som myndigheten har brukar annars anses vara en fråga för de folkvalda i riksdagen. Det är minst sagt motsägelsefullt att en myndighet skapas för att stärka mänskliga rättigheter som samtidigt får ett komplicerat förhållande till den parlamentariska kontrollmakten. Riksdagens Justitieombudsman (JO) som har ett särskilt mandat från de folkvalda, en historisk legitimitet vilande på århundraden av arbete och dessutom är personligen (Chefs JO) tillsatt hade rimligen kunnat vara ett av flera verktyg som fått dela på den nya myndighetens uppgifter.
Den tidigare landshövdingen i Kalmar län, Stefan Carlsson, utredde hur antalet myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet skulle minskas.Trots ett ambitiöst förslag med sammanslagningar och renodlingar inrättades nya myndigheter, E-hälsomyndigheten och Inspektionen för vård - och omsorg, medan den övriga floran på det hela taget bevarades.
Och hur komplicerat inrättandet av nya myndigheter är vittnar inte minst den generaldirektörslösheten hos den nya analysmyndigheten för totalförsvaret.
