Finlands sak var inte vår
Glada miner i Washington. Besvikelse i Stockholm och Paris. I konkurrens med svenska Gripen och franska Rafael valde Finland att köpa det amerikanska stridsflygplanet F35.
Egentligen var det inte flygplanet med dess prestanda och kostnader som avgjorde affären till amerikansk fördel. Det är relationen till USA som valdes framför det annars allt djupare försvarssamarbetet med Sverige. Medan Kroatiens köp av franska plan ansågs återspegla USA:s minskande strategiska inflytande i Europa och Frankrikes växande visar denna affär på den nordatlantiska dimensionens fortsatta betydelse.
Affären motiveras bland annat med att USA kan uppfylla garantier i avtalen bättre än Sverige. Även vid händelse av en konflikt kan leveranser och underhåll till flygplansflottan i Finland utföras av USA. En sådan förmåga saknar Sverige,.
Därmed blir flygplansköpet synonymt om inte med en försvarsgaranti så ett bindande avtal, gällande också under en konflikt. Det är ett sätt att förstärka relationen med USA utan Natomedlemskap.
Försvarsminister Peter Hultqvist (S) agerar som den gode förloraren. Det samarbete som kan beskrivas som en försvarsallians med Finland är ohotat. Samtidigt visar affären att den nordiska dimensionen inte bedöms vara tillräcklig av Finland. Ett köp av Gripenplanen hade onekligen underlättat interoperabilitet och samverkan mellan flygvapnen på bägge sidor av Östersjön. Från underhåll till övningar.
Men Finland gör egentligen samma sak som Sverige. Medan Natooptionen är den officiella linjen och det svenska samarbetet lyfts fram fördjupas samtidigt banden med USA. Den svenska regeringen hyllar alliansfriheten, nu senast i regeringsförklaringen, samtidigt som bara under den senaste veckan den utvecklar det bilaterala försvarssamarbetet med Natolandet Storbritannien.
Sverige sänder samtidigt olika signaler när det gäller samarbetet med USA. Och medan det finns logik - trots allt bakom beslutet i Helsingfors - frågar sig Finland hur Sverige agerar mot deras industri.
Under veckan kom beskedet att Sjunde AP-fonden svartlistar den finländska verkstadsjätten Wärtsilä mot bakgrund av att den sen säljer propellrar som används på kärnvapenbestyckade amerikanska U-båtar.
”Om besvikelse råder i Stockholm över den missade affären råder förvåning i Helsingfors över den svenska myndighetens agerande.”
AP-fondens bojkott kan inte ses som annat än ett avståndstagande från det amerikanska kärnvapenparaplyet som är grundläggande för Nato. Och som också skyddar Sverige.
Vi tecknar avtal med USA och hoppas på deras beskydd. Men våra statliga pensionsfonder får inte investera i de produkter som är förutsättningen för beskyddet.
Lägg därtill att propellrar aldrig hade omfattas av någon svensk exportkontroll som omfattar försvarsmateriel. AP-fondens beslut vänder sig också mot det svenska näringslivet eftersom Wallenbergs maktbolag Investor är storägare i Wärtsilä.
Det kan inte vara lätt att sitta i Washington och försöka förstå sig på Sverige.
