Få ordning på folkbildningen
Brister i alla led. Det konstaterar Riksrevisionen efter att den granskat kontroll och uppföljning av de statsbidrag på cirka två miljarder kronor som årligen fördelas på studieförbunden via Folkbildningsrådet.
Inte bara saknas tillräckliga underlag till ”en stor andel” av bidragen. Bidrag har också gått till rent privata inköp, eller till att stödja kommersiell verksamhet.
I ett exempel har en förening köpt musikinstrument för tusentals kronor – utan att redovisa kvitto. En annan förening har fått månatliga ersättningar för en månadshyra på drygt 20 000 kronor, men utan att styrka de betalda hyrorna ifråga. En studiecirkel har fått bidrag för att köpa garn, trots att studiecirkeln avslutats, och en annan studiecirkel som sysslar med stickning har fått bidrag för att köpa blomjord, spackel och ett täcke. En tredje fick pengar för att köpa viner och ingredienser till delikatesser, även för inköp efter studiecirkeln avslutats.
Trots att bidragen inte ska användas som ett allmänt verksamhetsstöd, så tyder granskningen på att det i ungefär hälften av arrangemangen finns risk för just detta.
”En tredje fick pengar för att köpa viner och ingredienser till delikatesser, även för inköp efter studiecirkeln avslutats.”
Det rör sig alltså om storskalig och systematisk felanvändning av bidragen. Av exemplen att döma kan det även konstateras att det ingalunda bara är religiösa studieförbund som får stå med skampålen, så som det ibland annars har kunnat låta när högljudda religionsfientliga kritiker tagit till orda. Problemet är bredare än så.
Länge har det funnits en förtroende mellan stat, Folkbildningsrådet och studieförbund. Detta samhällskontrakt mellan staten och civilsamhället har nu fått sig en rejäl törn.
Kanske står en del av svaret att finna i samhällsförändringarna. Om Sverige förr hade en större mängd mindre studieförbund med tydlig anknytning till specifika folkrörelser har de kommit att slås samman till större organisationer med luddigare identitet. Sålunda är till exempel Sensus en sammanslagning av vad som tidigare varit separata studieförbund knutna till KFUM, EFS, Svenska kyrkan, och TCO.
Med tiden har också den gamla tidens bildningsstudiecirklar dedikerade åt, säg, språkstudier eller redovisningsundervisning steg för steg börjat ersättas av vad som snarare kan kallas för hobbyföreningar. I takt med att fler sökt den klassiska undervisningen på högskolorna verkar det ha varit en utmaning för studieförbunden att anpassa sig till en ny tid.
I grund och botten är studieförbunden värdefulla inslag i det svenska civilsamhället, låt vara att det nu är en annan tid med andra förutsättningar. Det behövs nu ordning och reda bland studieförbunden, och Folkbildningsrådet behöver bli bättre på sitt kontrollarbete.
