EU visar sitt värde
Att EU-ländernas migrationsministrar till slut har lyckats komma överens om migrationspakten är ingen liten fjäder i hatten för det svenska EU-ordförandeskapet. Hanteringen av migrationen har blivit en av vår tids stora politiska frågor inte bara i Sverige utan i hela Europa. Åtta års oenighet har nu mynnat ut i ett förslag till en ny asylprocess som nästan alla medlemsländer kan ställa sig bakom. En välkommen framgång under regeringens första år.
Även om man inte lyckades uppnå total enhällighet var det endast två länder – föga överraskande Polen och Ungern – som röstade emot förslaget, och några enstaka länder lade ner sina röster. Det går inte att beskriva som något annan än en viktig seger.
Utöver tydligare skillnader mellan asylsökande och ekonomiska migranter vill man att det ska vara lättare att kunna fatta snabbare beslut om den sistnämnda gruppen. Personer som får avslag på en ansökan ska kunna avvisas inte bara till hemländerna utan även till säkra transitländer. Om något liknande flyktingkrisen upprepas så ska alla medlemsländer vara skyldiga att bidra genom att antingen ta emot asylsökande alternativt genom att betala 20 000 euro för varje person man inte tar emot. Systemet kommer dessutom ta hänsyn till hur många personer länderna tidigare har tagit emot, ett välkommet besked för ett land som Sverige.
”Populistiska kritiker som tycker att migrationspakten skyndas fram eller förs över huvudet på medborgarna har inte mycket på fötterna.”
Det kvarstår förvisso en slutförhandling med Europaparlamentet, men även på den fronten har den stora majoriteten av ledamöterna ställt sig positiva till migrationspakten. Det finns en utbredd förhoppning om att detta ska innebära större solidaritet mellan länderna – en situation som den 2015 då enstaka länder som Sverige drog ett tungt lass ska undvikas – samtidigt som färre människor kommer söka sig till EU.
Populistiska kritiker som tycker att migrationspakten skyndas fram eller förs över huvudet på medborgarna har inte mycket på fötterna. Det här handlar trots allt om sakfrågor som funnits i den politiska debattens centrum i flera år nu, och förslaget som sådant har manglats runt i EU-institutionerna ända sedan EU-kommissionären Ylva Johansson (S) först presenterade det ursprungliga förslaget 2020.
Än är det inte över. Om allt går som det ska är målet att den slutliga uppgörelsen mellan parlamentet och medlemsländerna ska vara färdig senast april nästa år. Inför nästa års stundande val till Europaparlamentet blir denna överenskommelse en påminnelse om hur genuint värdefullt EU-samarbetet faktiskt är. Europa står starkare tillsammans.
